torsdag 4 december 2008

Preggersblogg, del 1

Nu har de börjat komma, de surrealistiska graviddrömmarna om förlossningar hämtade från Alien-filmerna, konstiga Damienbarn och allmän Lynchstämning. Börjar så sakteliga förstå varför graviditet och barnafödande varit ett genomgående underliggande tema i modern skräck- och scifi i åratal. I nattens dröm ammade jag mina tvillingar. En var en alldeles normal och docksöt liten bebisflicka med fjunigt brunt hår och ljuvlig bebisdoft (jo, jag minns att jag snufsade på henne), vid mitt andra bröst låg... min katt Stella, päls, svans, klor, sylvassa huggtänder och allt. Enligt drömmens logik var det självklart att hon var min bebis, och jag lät henne smaska uppsvälld mammatutte fastän hennes tänder bet igenom huden (tur i oturen att hon tappade en tand i början av året). Man behöver ju inte vara Freud för att gissa hur drömmen ska tolkas. Jag har dåligt samvete över hur jag ska hinna med fyra bebisar, varav två som alldeles garanterat kommer att bli försummade eftersom de mänskliga bebisarnas behov måste gå före, kommer att gå före. Jag läser om Linda Skugges "Hejdå Sebastian"-krönika och börjar gråta när hon skriver om hur Sebbe protesterar genom att kissa överallt. Sebbe jamar, Linda öser upp mer mat men egentligen vill Sebbe bara ha gos, Helena gråter som ett spädbarn.

Tur att jag i åtminstone ett avseende är överens med Anna Wahlgren och inte tänker låta människobebisarna sova i vår säng. Det får bli min kattid, hoppas de köper det och inte börjar bete sig skräckfilmsaktigt och letar sig upp på mitt bröst med sylvassa huggtänder om nätterna...

7 kommentarer:

Sarah sa...

Att dela upp dina bebisar i två kategorier (människobebisar och kattbebisar) för att skilja på dem känns väldigt Kirk Gleason-ish.
Tänker på den där episoden av Gilmore Girls där han döper sin nyköpta katt till Kirk och går omkring och pratar om sig själv som Human-Kirk, till skillnad från Cat-Kirk. :)

Magix sa...

Oj, ska ni få tvillingar dessutom? Dubbelgrattis! :)

Sara sa...

Anna Wahlgren - hu!

The Girl Least Likely To sa...

Sarah: Kirk Gleason är min stora förebild här i livet. :) Fast jag har nog bättre kontakt med mina katter än vad han har med Cat-Kirk...

Sara: Ja, hu, hon är rätt hemsk överlag men hon har en poäng där. Tror man vinner mycket på att ge barnen en egen sovplats från början.

Sara sa...

Jo, om inte annat så skulle jag vara rädd för att rulla över dem i sömnen! Själv tillbringade jag bebistiden i en korg som hängde över fotänden vid mina föräldrars säng. Det var tydligen mycket praktiskt.

Per sa...

För oss på landet har det gått bra. Vår två fyrbent barn verkar fattat läget och Vera trivs bra i knät på dem med så de får allt sitt lystmäte. Dont worry.

Mamma Melissa sa...

Lite Freud där ja... men det skall nog gå bra. Både med människobebisar och kattbebisar! :.)