onsdag 5 november 2008

Lyckotårar i tv-soffan




Okej, jag är legendariskt lättrörd och jag är gravid i fjärde månaden, men jag hade ändå inte räknat med den känslotsunami som vällde över mig när jag strax före sex i morse slog på TV:n och möttes av de nyheter jag hade hoppats på men inte riktigt vågat ta till mig. Knappt hade Barack Obama sagt "Hello Chicago" förrän jag grät lika mycket som Oprah (ni såg väl henne i publiken?). Jag vet inte, jag överväldigades väl om insikten i vilket historiskt ögonblick jag bevittnade, hur mycket det kommer att betyda för framtida generationer - och så har jag sett "Lilly Harpers dröm" ett oräkneligt antal gånger och gråter alltid floder över upprättelser (även när de kommer på tok för sent). En fantastisk start på dagen, hur som helst. Nu kvarstår frågan: när kommer the US and A vara redo för en kvinnlig president? En öppet homosexuell? Jag är ärligt talat rätt trött på myrsteg, dagens jättekliv till trots.

Från världspolitik till de små glädjeämnena i livet: idag åt jag årets första clementin! Söt, saftig, med den där oemotståndliga, distinkt juliga smaken. Bliss.

7 kommentarer:

Caroline sa...

Grattis till den framtida tillökningen!! Jag är garanterat ickegravid och storbölade jag också, måste alltså bero på ngt annat ;)

The Girl Least Likely To sa...

Tack! Jag kastade graviditetshormonerteorin åt sidan när det visade sig att min (ickegravida) syrra också hade fulbölat imorse. :)

Maggie sa...

lilly harpers dröm! jag ÄLSKADE den serien!

och grattis till framtida bebis!

Lena sa...

Först grattis till den lille, jag grinade också i morse när jag tittade på nyheterna och är precis som du i fjärde månaden och jag har märkt att jag gråter över precis allt. Från Oprah till böcker jag läser, eller serie jag ser. Men idag kom det många tårar, det kändes som att världen håller på att förändras till bättre.

Jessica på Sapere Aude sa...

Det intressanta är att jag gråter prick lika mycket varje gång jag ser talet. Fast jag börjar inte förrän han pratar om valpen (jaja, jag vet), men så slutar jag ju inte heller förrän det är helt slut. I morse såg jag South Park-versionen. Till dess den spårade ur gav även den mig lite nackhårsrys :-). Med andra ord: det är stort. Det är glädjetårarstort. Världen, liksom!

Sara sa...

http://www.palinaspresident.us/never/index.html

Magix sa...

Gravid! Stort grattis!!