onsdag 23 juli 2008

PEPPEN!



Nästa fredag smäller det! Jag känner mig som en nervig greyhound före startskottet.

tisdag 22 juli 2008

Fell in love with a dog




Åh! Har tillbringat den senaste timmen med en jaktlabbstik med världens mjukaste öron och konstant viftande svans. Vi gick fot, sprang över ängar och kliade mage tills mitt hjärta höll på att explodera - inte av dålig kondition, utan av ren, skär kärlek, den där totalt osjälviska som bara djur kan frammana. Jag, som ser mig själv som en utpräglad kattmänniska (återigen det där med kategorisering - Brenda vs Kelly, katt vs hund and never the twain shall meet... borde kanske tagga ner lite och bli mer tillbakalutat gråskalig), sitter och googlar uppfödare och valpbilder. En chokladbrun jaktlabb ligger just nu högst upp på önskelistan.

Som barn antog min djurtokighet smått galna proportioner. Jag kattvaktade, hundpromenerade, suktade guldhamstrar och virvelmarsvin utanför zooaffärer. Om nätterna drömde jag om alla djur som skulle bli mina en dag, och mina dikter och noveller handlade uteslutande om djur. En gång kom jag hemsläpande med den näpnaste kattunge du kan tänka dig, helt fluffig och rosatungad och pipande. Allt mina föräldrar behövde göra vad att säga ja, så skulle hon bli min. Jag fick en NYMFPARAKIT. En aggressiv nymfparakit med ett uppblossande självhat, som bland annat yttrade sig genom att han maniskt satt och plockade bort fjädrar tills han blev ännu fulare och surare. Han var väl deprimerad, stackarn.

Mina föräldrars konstanta vägran att ge mig det enda jag ville ha har satt djupa spår i mig. Än idag får jag något religiöst i blicken när jag träffar en katt/hund/häst/guldhamster, ja, vad som helst utom vandrande pinnar och nymfparakiter. Dagens hundhäng har fått att den där djursvältfödda lilla tjejen med näsan tryckt mot zooaffärsrutan vaknat till liv. Nu får jag ju faktiskt bestämma själv, men nej, det vore inte rätt mot min chokladbruna jaktlabb (som jag redan döpt till Cujo, eller möjligen Polly Jean). Men någon dag..

måndag 21 juli 2008

Go Brenda, go Brenda!

Nu står det klart att Shannen Doherty gör comeback som Brenda Walsh i den spinoff-serie på good old Bevvan som håller på att spelas in. Och bara så där blev TV400 helt plötsligt en måstekanal. Jag var alltid mer Team Brenda än Team Kelly, har med någon promille i blodet hävdat att ingen Team Kelly-anhängare kan vara min vän, och ser fram emot en TV-uppgörelse värdig Alexis och Krystle i Dynastin. Bring it on!

Äntligen min



Nog för att jag redan äger Twimpan i såväl den bisarrt uppdelade (och snåljåpiga) dvd-utgåvan som på gamla knastriga VHS-band cirka 1996, men vem kan motstå en hel skiva full med extramaterial och - det magiska ordet! - deletes scenes? Inte jag. Jag är lite nördig på det sättet, ser om intervjuerna med skådisar, manusförfattare och regiassistenter lika många gånger som själva avsnitten. Vissa vill inte lära sig trollkarlens trick. Det vill jag, fast å andra sidan tror jag knappast att det kommer hända med Lynch. Ni minns väl "ledtrådarna" till Mulholland Drive? "Notice the red lamp" och så vidare. Röda lampor är en av mina favvolynchmarkörer (dagens nya sammansatta ord), tillsammans med rökhöljda chanteuser och kaffe.

tisdag 15 juli 2008

Istället för balkonghäng

1. Hur gammal är du om fem år?
33

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Min make.

3. Hur lång är du?
168 cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Körde double feature söndags: Cloverfield (rolig och oväntat innovativ monsterrulle. Tänk Blair Witch Project möter Godzilla) och I Am Legend (läs boken istället).

5. Vem ringde du senast?
Mamma.

6. Vem ringde dig senast?
Lil' sis ringde från England för att gratta på bröllopsdagen igår.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Detsamma på alla punkter! Puss!" från Sara.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Sms:a helt klart. Är ingen telefonmänniska.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Gifta sedan 28 år tillbaka.

10. När såg du senast din mamma?
För ganska exakt en vecka sedan.

11. Vilken ögonfärg har du?
True blue baby.

12. När vaknade du i dag?
Hade osexigt nog ställt väckarklockan på 08.30, men jag låg och slumrade i en dryg timme. Mycket dekadent!

13. Vilken är din favoritjulsång?
Just Like Christmas med Low.

14. Vilken är din favoritplats?
Verandan på vårt landställe, med helgmålsringningen som ett svagt eko över sjön och ett glas svalt vitt vin i näven.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Det mesta som involverar stora, svettiga folksamlingar.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Rent fysiskt alltså? På samma plats som nu, fast äldre och förhoppningsvis med ett par kids och en mer eller mindre lyckad skribentkarriär.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
ALLT! Vampyrer, häxor, gastar, rabiessmittade hundar, män med mustasch, magsjuka, kidnappare, you name it. Pappa fick ta ner affischen på Snövit och de sju dvärgarna eftersom jag tyckte mig se en mörk skugga i bakgrunden som alldeles säkert var häxan. Jag var ett rädhågset litet barn.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Julie Burchill.

19. Hur stor är din säng?
160 cm bred plus man och tjocka katter.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Både och.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Sex stycken.

23. Hur många landskap har du bott i?
Ett plus ett grevskap (Essex).

24. Vilka städer har du bott i?
Stockholm + diverse förorter samt London.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota om jag är hemma, fast jag är inte helt Ernst Kirchsteigig med det.

26. Är du social?
Inte så värst, faktiskt. Eller jo: om jag är på rätt humör.

27. Vilken är din favoritglass?
Häägendazs Macadamia Bristle, mmm.

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Är inte någon efterrättstjej. Ge mig två förrätter istället, s'il vous plait!

29. Tycker du om kinamat?
Ja, fast thaimat är ännu godare.

30. Tycker du om kaffe?
Du, jag är ett steg från att få det intravinöst.

31. Vad dricker du till frukost?
Kaffe, "black as the sky on a moonless night".

32. Sover du på någon särskild sida?
Ja: min.

33. Kan du spela poker?
Nej, kortspel är djävulens påfund.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Ja, med katter och hubby.

35. Är du en beroendemänniska?
Det lutar åt det, ja.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Inte mig veterligt.

37. Vill du ha barn?
Ja, det tror jag.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, franska, spanska och lite bevingade fraser på latin.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nope.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Ingetdera. Jag gillar insjöar.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
God mat och god litteratur.

42. Äger du dyrbara smycken?
Nej.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Lost, Dexter och Sommar med Ernst. Och nej, jag är inte ironisk.

44. Kan du rulla med tungan?
Eh, ja?

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Med risk för att låta som Peter Dalle i Yrrol: Jag känner massvis med roliga människor. Svårt att välja bara en.

46. Sover du med gosedjur?
Ja, två spinnande, ludna gosebjörnar.

47. Vad har du för ringsignal?
Vanlig tråkig ring-ringsignal.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Nej, min mamma har slängmani.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Inget rött i närheten.

50. Flirtar du mycket?
Inte medvetet i alla fall.

51. Kan du byta olja på bilen?
Hell no!

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nej, har inget körkort.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
"The Keeper" av Sarah Langan. Helt okej americanaskräck, fast Peter Straub är bättre.

54. Läser du någon dagstidning?
DN, SvD + alla andra på nätet.

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nope.

56. Dansar du i bilen?
Lite sittdans ibland,

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
106,7 Rockklassiker i bilen (inte mitt val).

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Idéer till en artikel.

59. När var du i kyrkan senast?
För 366 dagar sedan, på mitt eget bröllop.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Svenskläraren. Såklart.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Jag kampar inte. Too camp for camping.

Det där var... meningsfullt.

söndag 13 juli 2008

R.I.P. Don Davis



Yrvaken och inte så lite rosévinsdäst läser jag på Weird Science att Don S. Davis avlidit 65 år gammal. För en hel generation popkulturaficionados är Davis synonym med Twin Peaks kanske mest mångfacetterade karaktär, Major Garland Briggs. Han spelade även Dana Scullys pappa i två av de mest sevärda tidiga Arkiv X-avsnitten, "One Breath" och "Beyond the sea". Jag har sett Twin Peaks så många gånger, med så många olika ögon och infallsinklar, men ofta tänker jag att det är innanför Major Briggs medaljtäta kostym (Log Lady till Major Briggs: "You have shiny objects on your chest") som seriens hjärta och själ finns.

Sov gott, Don. Världen kommer att vara en tristare plats utan dina storhjärtade majorer. Jag kan inte låta bli att köra några av mina favoritcitat med Don-anknytning, från Twimpan och X-Files, som en liten hyllning till en av de mest trofasta genreskådisarna.

"Hello Starbuck. It's Ahab. People would say to me. 'Life is short. Kids, they grow up fast. Before you know it, it's over.' I never listened. To me, life went at a proper pace of many rewards. Until the moment that I knew, I understood, I would never see you again, my little girl. Then my life felt as if it had been the length of one breath, one heartbeat. I never knew how much I loved my daughter until I could never tell her. In that moment I would have traded every medal, every commendation, every promotion, for one more second with you. We'll be together again, Starbuck. But not now. Soon."

(Don S. Davis som William Scully i "One Breath")

"Bobby, may I share something with you? "A vision I had in my sleep last night. As distinguished from a dream, which is a mere sorting and cataloguing of the days events by the subconscious; a vision fresh and clear as a mountain stream, the mind revealing itself to itself. In my vision I was on the verandah of vast estate, a palazzo of some fantastic proportion. There seemed to emanate from it, a light from within this gleaming, radiant marble. I had known this place. I had, in fact, been born and raised there and this was my first return, a reunion with the deepest well-springs of my being. As I wondered about I noticed happily that the house has been immaculately maintained and there had been added to it a number of additional rooms, but in a way that blended so seamlessly with its original construction that one would not detect any difference. Returning to the house's grand foyer, there came a knock on the door. I opened it, and my son was standing there. He was happy and carefree, clearly living a life of deep harmony and joy. We embraced, a warm and loving embrace, nothing withheld. We we're, in this moment, one. My vision ended, and I awoke with an overwhelming feeling of optimism and confidence in you, and your future. That was my vision Bobby, it was you."

(Don S. Davis som Major Garland Briggs i Twin Peaks)

Usch, blev helt snyftig nu.

fredag 11 juli 2008

De utlovade bilderna från Dr Loft-festivalen



Petite moi och The Dad Most Likely To Shake His Stuff at a Rock Festival (aka pappa) ute på den dammiga (badvattnet var GRÅTT dagen efter!) åkern i Empuriabrava, Katalonien.



The Editors, som är förband åt R.E.M. under större delen av Europaturnén, var bra. En lite gulligare, mer melodiös version av Interpol.



Iggys roadieboss/livegna slav är min nya stilikon! Bland alla bandanas, hockeyfrillor och oversizetshirts var han en lisa för min anglofilsjäl, som hämtad från en cockneysylta längs Mile End Road med polyesterkostym och glottal stops och allt.



Iggy 2008: fortfarande förtjust i sin överkropp. Kortet togs minuter innan han bjöd upp publiken på scenen. Jag fruktade ett Courtney Love på Hultsfred-upplopp, men det gick bra. Jag stannade dock på rätt sida av kravallstaketet. Den ende som kan få mig att klättra uppför ett kravallstaket är Morrissey.



Jag ser lite sådär svalt road ut.

Tyvärr hade det blivit beckmörkt när R.E.M. steg på, men Mike Mills bar en av sina glittriga Nudiekostymer, Michael var au naturel och corporate chic i kostym och Peter Buck var, well, Peter Buck.

Jag enligt 118100

De fina tekniknördstjejerna på Lilla gumman låter 118100 svara på vilka de är i sina presentationer, och Mats Strandberg fyllesmsade hela midsommaraftonen. Jag kunde förstås inte låta bli att ställa 118100 den kniviga, smått existentiella om man ska dra på de rödvinsmarinerade hobbyfilosofväxlarna, frågan "Vem är Helena Dahlgren?" Så här löd svaret:

"Helena är en glad pingla på 28 år som bor på Tyresö. 118 100 tror att hon ofta ses på stan med sina väninnor. Helena heter Anna Åsa i mellannamn och är född på en tisdag 29 april."

Tja, om de flitiga googlarna på 118100 mötte mig på en glad extrovertdag, sure! Och idag är en sådan. Varför, frågar ni? Jo, små barn, det ska jag gladeligen berätta för er. Om en dryg timme går den glada pinglan från Tyresö på fyra (4!) veckors semester. Läs, -mat, och -sömnkoma, here I come!

måndag 7 juli 2008

Snart spanska spaningar

Jag har varit på den katalanska musikfestivalen Doctor Loft (lökigt namn, bra grej) där bland andra The Editors, Iggy & The Stooges och R.E.M. spelade. Valda delar av musikhistorien - i alla fall min musikhistoria, men mer om det senare - på ett gigantiskt solrosfält mitt ute i den spanska - förlåt, katalanska! - landsbygden. Dammigt, svettigt, trångt och alldeles, alldeles underbart. Ett helt gäng rapporter med bildbevis, inklusive en passionerad och kanske lite defensiv kärleksförklaring till R.E.M. kommer så snart jag är hemma igen.

(Just den här veckan ser det här ut att bli en renodlad musikblogg. Ska bli spännande att se vad som händer nästa vecka.)

torsdag 3 juli 2008

Ian ska få vila i frid, comprende?

Det här gjorde mig lite ledsen i ögat faktiskt. Min favoritmörkerman ska få vila i frid! Oavsett hur lockande en gravsten med "Love will tear us apart"-inskription kan te sig.

Jag brukar säga att det är Ian Curtis förtjänst att jag är gift med världens bästa man, så när Ians grav skändas känns det som my business.