tisdag 1 januari 2008

So this is 2008

Coolaste ögonblicket i kväll:

När jag, post-00:00-champagne, satte på "The Way It Is" med Nicole Atkins, min darling girl group-sångerska goes David Lynch in alt mode som en omtänksam bloggläsare tipsare om - förlåt, jag tjatar - och min 54-årige gudmoder-om-jag-inte-hade-vuxit-upp-i-ett-ateistiskt/agnostiskt-hem kunde varenda rad. Vi valsade in det nya året sjungandes ikapp: "Oh, in my ears my blood is just roaring when he's the only one I've ever wanted.." Man slutar aldrig förvånas, och - ursäkta kletet här, jag har läst 60% av alla Oprahs bokklubbsval - är inte det ett av livets finare sidor? Tillsammans med rosévin i solsken, goshög med baby & katterna, att läsa en riktigt bra bok, en splurge på Sci-Fi-bokhandeln, "God Only Knows" med The Beach Boys och ungefär 1000 andra saker som jag ska lista någon gång om jag får riktigt tråkigt.

("Oh, how I love all the very simple things in life. God's good air!")

Lite privat nu, om ni ursäktar. Det privata är offentligt, var inte det devisen über alles 2007? Ingen devis jag i vanliga fall sympatiserar med - jag är enkom viktorianska gränder, Pauls & Siris Brooklyn Heights, Mulholland Drive i kvällsskrud, Christines anakronistiska Bohuslän, dimmor och fiktioner, not a non-fiction in sight - men jag har överskridit min konvalescensranson och känner för att ligga med fienden. Ergo, istället för litteraturblogg: dagbok; ett slags egenmänskligt bokslut. För mig var 2007 året då jag gifte mig, fick ett ordentligt jobb, började Blogga På Riktigt, flyttade till ett vuxet hem med sjöutsikt och ett riktigt bibliotek med skinnfåtölj & skräckbibliotek (med actionfigurer!) och fick utlopp för mina litteraturnördiga sidor i media - om än i liten tappning. Ett ganska svårslaget år, med andra ord, men jag tror ändå på 2008. Det hoppas jag att ni också gör.

2 kommentarer:

Marianne sa...

God fortsättning på det nya året!

The Girl Least Likely To sa...

Detsamma!