söndag 6 januari 2008

Recension: The Bone Garden av Tess Gerritsen



Vi har alla våra laster. Här är några av mina: etterstarkt svart kaffe, skräckfilmer, America's Next Top Model, sauvignon blanc, pepparchips, Aromas godisblandning, historiska detektivromaner med anknytning till 1800-talets Storbritannien eller USA. Varken dåliga recensioner, fula omslag eller allmänna varningsklockor avskräcker mig när det vankas mord i dimmiga gränder, distingerade läkarstudenter som sippar dyr konjak framför en öppen spis, loppberidna fattighus, farsoter och skräddarsydda överrockar. Slänger dessutom författaren in i ett litterärt spår i form av en autentisk författare, då förvandlas jag till en gläfsande hund som vill ha mer, mer, mer. Några exempel på böcker av det här slaget jag slukat de senaste åren: The Dante Club och The Poe Shadow av Matthew Pearl, The American Boy av Andrew Taylor, Laurie R. Kings serie om Sherlock Holmes och Mary Russell, The List of 7 av Mark "Twimpan" Frost. Nu kan jag, lite förvånad, sälla The Bone Garden av Tess Gerritsen till den skaran.

Missförstå mig rätt. Jag läser väldigt gärna Gerritsens härligt bloddrypande medicinska deckare med rättspatologen Maura Isles i centrum. Nu när Patricia Cornwell en gång för alla gått och blivit värdelös behöver jag fullgoda substitut närhelst mina morbida sinnen kräver obduktionsscener, ond, bråd död och gastkramande När lammen tystnar-spänning, och Tess Gerritsen är ett fullgott substitut. Men Gerritsens deckare brukar vara djupt förankrade i nutidens Boston - inte en skräddarsydd överrock i sikte. I The Bone Garden har hon visserligen konstruerat en ramberättelse som utspelar sig på 2000-talet, men den är mest till för att motivera återstoden av berättelsen, som är förlagd till 1830-talets Boston. Nyskilda Julia Hamill har köpt ett gammalt renoveringsobjekt strax utanför centrala Boston och är i full färd med att försöka återställa trädgården till sitt ursprungliga skick när hennes spade stöter mot något hårt. En sten, tror hon, men stenar hör inte hemma i Tess Gerritsen-deckare. Oh no. Stenen visar sig vara ett kvinnoskelett, över hundrafemtio år gammalt. Hur har det hamnat i Julias trädgård?

Det är nu vi lämnar nutiden och tar oss tillbaka till 1830-talets Boston, en tid av stora sociala orättvisor: å ena sidan de priviligerade, välutbildade med stora hus på Beacon Hill, å andra sidan tusentals svältande människor som tvingas leva under omänskliga förhållanden i smutsiga, sjukdomsinfesterade rum i slummen. Läkaryrket var på uppsving under 1800-talets början och skolor öppnades runtom i Amerika, men de sanitära förhållandena i såväl föreläsningssalar som på sjukhus var under all kritik. Det stora antalet läkarhögskolor ledde till att färska lik blev eftertraktade. Med detta i åtanke har Gerritsen skapat en både skrämmande och fascinerande intrig, som så många andra med utgångspunkt i "tänk om..."-taktiken. Tänk om man letade fram kroppar att obducera på med hjälp av gravplundrare som, anställda av erkända läkare vid universiteten, åkte omkring och grävde upp nyligen begravda kroppar på kyrkogårdarna? En av dessa är fattiga läkarstudenten Norris Marshall, som tvingats ta sitt motbjudande extraknäck för att ha råd att betala sin utbildning. Under sina nattliga åkturer hamnar Norris i en värld präglad av ond, bråd död, cynism och desperation, och så småningom korsas hans väg med dåtidens mest fruktade brottsling: The West End Reaper. Han träffar också Rose, en sjuttonårig emigrant från Irland vars syster dött i barnsäng och efterlämnat en liten flicka - ett barn som högt uppsatta personer börjar ställa frågor om. Helt plötsligt befinner sig Rose och lilla Margaret i livsfara, och Norris blir utpekad som The West End Reaper. Samtidigt fortsätter morden, det ena brutalare efter den andra. Marshall tar hjälp av sina klasskamrater, med en viss Oliver Wendell Holmes i spetsen, för att rentvå sitt namn och stoppa morden, men är det redan för sent?

Gerritsen är inte känd för att skriva mysrysiga pusseldeckare, utan brukar fläska på rätt duktigt med utförliga obduktionsscener, blod, tarmar och diverse kroppsvätskor. The Bone Garden är inget undantag. Särskilt de kapitel som utspelar sig på sjukhuset och i läkarhögskolans undervisningssaler kräver en mage av stål - sidorna formligen dryper av blod, var, inälvor och hjärnsubstans. Härdad som jag är av en mångårig blood'n'gore-diet har jag inga större problem med detta, men - för att ta till en gammal klyscha - känsliga läsare varnas. Dock känns det aldrig spekulativt och onödigt, utan Gerritsen vill skildra dåtidens premisser så äkta som möjligt, ända in på anatomilektionerna. Det är skrämmande att läsa om dåtidens rön inom medicinen, om nyförlösta mödrar som dör av läkarnas bristande hygien och tvivelaktiga metoder som återlåtning och operationer utan bedövning. Tess Gerritsen har själv arbetat som läkare i flera år, vilket också märks i hennes gestaltning. Kombinationen av medicin, driven detektivroman och historia är klockren: jag plockade upp boken i går förmiddags och slutade inte läsa förrän boken var slut. En äkta bladvändare, med andra ord. Särskilt roligt var det att återigen träffa Oliver Wendell Holmes, erkänd läkare och poet under 1800-talet som även spelar en betydelsefull roll i Matthew Pearls litterära och historiska blodfest The Dante Club - en av de bättre deckare som kommit ut de senaste åren enligt mig.

En liten invändning mot slutet då, för att inte verka helt begeistrad och okritisk: Gerritsen är ingen Jeanette Winterson, direkt. Språket är ändamålsenligt, för intrigen vidare men helt utan finesser. Det är inte för den vackra meningsuppbyggnaden man läser Gerritsen, men det räknar hon nog inte heller med. Är ni sugna på en gruvligt spännande deckare med historiska inslag, sluta leta. The Bone Garden finns än så länge bara i engelsk hardcover eller storpocket, men låt inte det hindra er. I och med The Bone Garden har Tess Gerritsen tagit steget från "vänta på pocketutgåvan"-status till "hardcover-worthy"-status. Känn dig stolt, Tess. Synd bara att hennes nästa bok med största sannolikhet kommer att utspela sig i nutidens Boston. Min aptit för historiska deckare har väckts igen; härnäst tror jag att det blir en detektivroman förlagd till Manhattan anno 1909. Detektiven? En viss Sigmund Freud. The Interpretation of Murder av Jed Rubenfeld har stått oläst i min bokhylla i flera månader. Inte länge till...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Har funderat på att läsa Cornwell, de tidigare verken tänker jag då eftersom ingen verkar uppskatta de senare. Men i alla fall, var börjar man, ska man köra Scarpetta-serien från början eller är det bara vissa av dem som är bra?

The Girl Least Likely To sa...

Jag tycker att du kan göra väl valda nerdykningar i Cornwells produktion. Här är mina favoriter, i kronologisk ordning:

All That Remains
Cruel and Unusual
The Body Farm
From Potter's Field
Point of Origin
Black Notice

Alla böcker efter The Last Precinct gör du klokt i att undvika. Och läs på engelska!

Camilla sa...

Ååååh, precis såna här boktips jag har letat efter! Jag läste för ett tag sen nån deckare som utspelade sig i ett anglosaxiskt land runt 1800 och älskade placeringen av intrigen. Jag har sen dess letat lite oengagerat efter fler böcker av den typen åsså kommer du här med fler såna tips! Så tack tack :)

The Girl Least Likely To sa...

Varsågod, Camilla! :) Läs gärna de böcker jag skriver om i början av recensionen också, de är toppen allihop. Vilken bok läste du?

camilla sa...

Jag kommer verkligen inte ihåg vad boken hette. Det jag minns av den är att de använder gärningsmannaprofiler för att få fast en seriemördare och detta innan psykologin anses som en vetenskap och att det är en psykolog som är huvudutredare.. Vet inte om det är till någon hjälp alls...