fredag 18 januari 2008

Omläsning: Svart dam

Nu har det kommit, mitt tredje Adlibris-paket den här veckan, min tredje tema döden-bok på knappt fem dagar: Svart dam av Maria Fagerberg. Jag har läst drygt två tredjedelar av de 85 sparsmakade sidorna, nerkrupen brevid sovande ömkligt febrig make och snarkande katter och jo, visst håller den för omläsning, så här nästan fyra år senare. Det är avskalat, drivet, nyktert, mörkt och otroligt sorgligt. Nina, det 29-åriga berättarjaget, imponerar med sin trotsighet, det ständiga iakttagandet, ifrågasättandet. Hennes fege, livrädde man med sina klumpiga kindklappar och sin katastrofalt tajmade otrohet avskyr man. (Visst gör man?) En liten besvikelse bara: språket är så mycket kantigare än jag minns det, meningarna så korta och avhuggna. Jag som älskar kommatecken och vindlande associationsbanor, meningar som vällustigt sträcker ut sig, men okej, jag kan fatta den estetiska poängen i att hålla det kort. Särskilt med tanke på innehållet.

En annan invändning är Ninas ständiga refererande till musik, filmer, TV-serier. Det blir lite ihåligt med tanke på romanens egentliga tema. Kanske en konstig invändning från en som själv, kanske ännu mer i sina dagliga tankebanor än i blogginläggen, närpå slår knut på sig själv av allt tvångsmässigt refererande till popkultur. Jag vet inte, det stör mig en smula, det där. Är det verkligen realistiskt att en människa i sina sista skälvande minuter - sekunder, rentav? - kommer att tänka på den där Trainspotting-scenen där Renton sjunker ner, ner till tonerna av "Perfect Day", som Nina gör? Jag älsk-älskar sekvensen i Vanilla Sky då ett helt liv sammanfattas av en räcka skivomslag och musikvideos, så varför inte i litterär form? Är det en mognadsprocess, tro, ett steg från det där nittiotalistiska sönderrefererandet som jag är ett typexempel för? Kan inte dra mig till minnes att alla låttexter och filmsnuttar i Svart dam störde mig för fyra år sedan. Äsch, jag är yrvaken och sugen på glass och nybryggt kaffe, känner att jag inte riktigt kan utveckla det här på ett tillfredsställande sätt. Tror jag behöver läsa något lite lättsmält nu. Fluffiga kattungar, solsken, äppelkäckhet... eller nej, nu ska vi inte kasta oss mellan ytterligheter. En vanlig roman om friska, levande människor räcker. Ska konsultera bokberget.

Inga kommentarer: