onsdag 9 januari 2008

Om "Tindalos" och en blödig djurvän

OBS! Mild spoiler för er som ännu inte läst sista delen av "Tindalos":

Tack, John, för att du lät marsvinet Bill överleva! Jag har en liten akilleshäl när det gäller djur som far illa i litteratur, vilket kanske kan verka lite märkligt med tanke på de volymer skräck jag utsätter mig själv för. Barnaätande clowner, uråldriga vidunder, seriemördare och gastar rör mig inte ryggen, men jag gråter fortfarande inombords när jag tänker på den stackars hästen i Brott och straff. Det finns en liknande scen i The Interpretation of Murder som jag snabbt bläddrade förbi av ren självbevarelsedrift. Tack, John, för att du besparade mig från tårar och ångest pre-kaffe. Det hypotetiska frieriet kvarstår i allra högsta grad.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hästen i BoS är hemsk! Jag har just läst det avsnittet (igen) här för skolan. Ryser varje gång. / bokhora-Johanna L

The Girl Least Likely To sa...

Ja, hu, jag mår psykiskt dåligt bara jag tänker på den scenen.

Linnéa sa...

Jag vet vad du menar.
Jag kommer aldrig glömma avsnittet med hunden i "Det". Du vet vilken jag menar, det som involverar ett kylskåp ute i skogen.

Kommer aldrig förlåta Stephen King för de mardrömmar jag fått efter att ha läst det.

linnea sa...

en frys var det nog snarare..

The Girl Least Likely To sa...

Nej, usch, var du tvungen att påminna mig om det där med hunden, Linnéa? :(