torsdag 3 januari 2008

Äntligen: en Oates jag faktiskt längtar efter



Den 1 april ÄR en dag att längta efter, mark my words. Har gjort lite efterforskningar på Wild Nights! Stories about the Last Days of Poe, Dickinson, Twain, James, and Hemingway och dreglar lite nu. Seriöst, låter inte det här som varje bokälskares dröm?

"A wonderfully bizarre new collection of stories by Joyce Carol Oates, reimagining the final days of five major American writers.

Edgar Allan Poe, Emily Dickinson, Mark Twain, Henry James, Ernest Hemingway—Joyce Carol Oates evokes each of these American literary giants in her newest work of prose fiction, powerfully and audaciously reinventing the final days of their lives. In subtly nuanced language suggestive of each of these writers, Oates has created an original and haunting work of the imagination, revealing these enigmatic legends in a new and sure-to-be controversial light."


Fem stora författare i dödens väntrum skildrade av en av USA:s skarpaste pennor, kan det bli bättre? Som stor fantast av amerikanska 1800-talsförfattare ser jag extra mycket fram emot kapitlen om Poe, James, Dickinsin och Hawthorne. Och ja, jag vet att Mark Twain också var verksam på 1800-talet, men med undantag för ett par utdrag ur Huckleberry Finn i skolan har jag aldrig läst något av honom. Säkert ett misstag, men jag har helt enkelt aldrig blivit sugen. Jo, förresten, när jag läste The Little Friend. Måste läsa om The Little Friend!

Ahem, ursäkta utvikningen. Oates' nya alster var det, fem stora författare strax innan döden, min 1800-talsfaiblesse, Mark Twain, The Little Friend... så, nu är jag - ding! - tillbaka. Ser verkligen fram emot att läsa Oates' imitationer av de olika författarnas stilar. Jag vet redan att hon, kameleontlikt, kan anamma de flesta stilar och göra dem till sina, och mina beloved 1800-talare spökar redan i hennes språk (särskilt Dickinson och Poe). Oates som Hemingway, dock? Ska bli intressant att se hur hon lyckas med det.

PS: Tack vare Millennium vet jag att Emily Dickinsons sista ord var "Let us go in; The fog is rising". Undrar om Oates tar upp det? Mmm, saknar Frank Black så obeskrivligt mycket. Att Millennium bara fick tre säsonger på sig är en av de största popkulturella orättvisorna någonsin.

5 kommentarer:

elin sa...

det låter som en riktig pärla! jag har väldigt bra erfarenheter av novell-oates, "faithless: tales of transgressions" var svinbra. å andra sidan var det en av de första böcker jag läste på franska, så ärligt talat fanns det bitar jag inte fattade så mycket av... men skam den som ger sig! dessutom blir omläsningen så mycket roligare då.

The Girl Least Likely To sa...

Oooh, Faithless: Tales of Transgression är underbar! Det är den med "Ugly" om servitrisen, va? Älskade den. Novell-Oates är nog nästan min favvo-Oates, tillsammans med episka Oates och goth-Oates.

Har du läst Bellefleur? Makalöst bra! Jag är sugen på att läsa hela serien med gotiska berättelser - det finns tre böcker till i en löst sammanhållen kvartett. Tänk mörka kråkslott, dunkla hemligheter, släktfejder, skräck och romantik på anakronistisk prosa. Mmmm! Känner att det här kan bli Oates-våren. :)

elin sa...

ja precis, det är den! en omläsning passar mitt nyårslöfte att läsa mer noveller väldigt bra, så det blir nog framåt våren. bellefleur har jag inte läst, men har hört talas om och den verkar väldigt lovande. vilka är de andra böckerna i kvartetten?

The Girl Least Likely To sa...

Oj, sorry, det är visst en kvintett. Löst sammanhållen, som sagt, men med lite samma känsla. Här är de:

Bellefleur, A Bloodsmoor Romance, Mysteries of Winterthurn, The Crosswicks Horror och My Heart Laid Bare. "Experimental novels that deal, in genre form, with 19th-century and early 20th-century America" har de beskrivits som, och det stämmer. Genren är som sagt gotisk-romantisk - det hörs ju redan på de underbart dramatiska titlarna. :)

Maria sa...

Åh, den vill jag ha! Var tvungen att blogga lite om den också. ;)