måndag 14 januari 2008

Jag älskar Säkert!

Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig vid kullen vid 4H-gården
Behövde aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nåt
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått

Den enda som inte tafsades på
Den enda det inte bråkades på
Den enda som haft en god relation till mor och far
Och jag grät mig till sömns efter alla da'r
Och jag grät mig till sömns efter alla da'r

De säger att det är kul att vara ung och fri
Fri från vadå, från förpliktelser, tjenare
Man skulle va horan, madonnan
Smart och korkad på samma gång
Man skulle ha en kille med bil
Man skulle ha en silverring
Jag var inte ens kysst
Men jag visste vem jag var

Så jag grät mig till sömns efter alla da'r
Så jag grät mig till sömns efter alla da'r

Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns

Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid

© Annika Norlin 2007

Går det att lyssna på "Och jag grät mig till sömns" utan att börja gråta? Jag misslyckas varenda gång. Det är så välformulerat, så äkta, så sant, och jag blir skitglad när jag tänker på alla vackra, coola, roliga, smarta, bokmaliga tonårstjejer- och killar vars vardag består av att bli knuffade in i skåp, psykade och/eller ignorerade, som nu har den här låten som kramas länge och hårt, säger att den förstår hur jävligt allt är, men att det kommer att gå över. Hur var det nu, vann Annika Norlin en Grammis för bästa textförfattare? Om inte så är det skandal.

Dessutom: gitarriffet formligen dryper av The Smiths! Det är en allmänt vedertagen sanning att de sorgsnaste, vackraste texterna helst ackompanjeras av en glad melodi.

3 kommentarer:

Lisa sa...

Ja, Annika Norlin är helt underbar. Hon träffar liksom alltid mitt i prick. Jag önskar att hon började skriva böcker. Jag skulle älska dem.

The Girl Least Likely To sa...

Eller hur? Faktum är att jag tänkte på det när jag åkte hem från jobbet idag, att hon skulle bli en fantastisk romanförfattare. Eller kanske noveller? I vilket fall som helst: jag skulle köpa boken på två röda.

Sara sa...

Jag älskar också den där låten! Den första tonårslåt där jag riktigt har känt igen mig...