fredag 11 januari 2008

Helgläsning: Charlie av Margareta Suber



Det är bekvämt att ha belästa, smakpålitliga vänner. Har fått låna en roman jag velat läsa alltsedan den kom ut i nytryck för ett par år sedan: Charlie från 1932, allmänt erkänd som den allra första svenska lesbiska romanen, av Margareta Suber. Jag har läst och gillat Radclyffe Halls The Well of Loneliness, men blev lite beklämd över huvudpersonens självförakt och den mörka bilden av att vara kvinna och homosexuell i det tidiga 1900-talets England. En realistisk skildring, förmodligen, och en oerhört välskriven och drabbande sådan, men knappast upplyftande. Charlie går att läsa som en kompletterande mottext till The Well of Loneliness, något som Birgitta Stenberg också påpekar i förordet. Det är en tunn, tunn roman som jag ser fram emot att stifta bekantskap med. All heder åt Normal förlag som fortsätter att ge ut läsvärd, icke-heteronormativ litteratur!

Någon som läst Charlie?

9 kommentarer:

Lisa sa...

Jag har läst den! Jag gillade verkligen Ensamhetens brunn (även om den är riktigt deppig) och hade hoppats på att Charlie var nåt åt det hållet. Det var den inte - bevisligen eftersom jag inte ens minns vad den handlade om ... Minns att jag var lite besviken att den var så fjuttig.

Ylva sa...

Charlie är bra, jättebra och jag blev överrumplad av att man kunde skriva så, på den tiden. Mycket modigt!

Ka sa...

Jag gillar Charlie! Superfin och bra i all sin, ja jag håller med lisa, fjuttighet. För här slås inte på de stora pukorna, det är ett slags feel-good roman om än med vissa mörksre stråk. Fascinerande läsning tycker jag.

Lisa sa...

Jag måste nog plocka fram den ur hyllan igen och läsa om den, när ni gillade den så mycket! Det kanske bara var kontrasten til maffiga Ensamhetens brunn som gjorde mig besviken.

The Girl Least Likely To sa...

Kul med så mycket feedback! Även om jag har en faiblesse för tjocka, ambitiösa romaner där man riktigt kan gotta ner sig i karaktärerna, språket och stämningarna kan jag gilla att läsa en kort liten roman mellan varven. Tror jag kommer att gilla Charlie.

Lisa: Jag gillade också The Well of Loneliness. Massor. Men visst är det en riktigt sorglig biton i Stephens självhat? Det är så tragiskt att hon inte kan acceptera sig själv och sin läggning. Okej att det säkert var tidstypiskt, men ändå. Ingen peppbok för dåtidens flator direkt.

Sara sa...

"Beläst och smakpålitlig" - moi? Frun får mig att rodna!

Lisa sa...

Det är en fruktansvärt sorglig biton i TWOL! Jag blev helt knäckt när jag läste den. Och det hemska är att det ju inte alltid är lättare att leva i dag ...

Håller med om att Normal är super. Jag älskar de flesta av deras böcker! (Annars är Sarah Waters en favvo när det gäller queer.)

Em sa...

Har inte läst "Ensamhetens brunn", men "Charlie" gillade jag verkligen!

Tekoppen sa...

Charlie är ganska bra och klart intressant, den är på vissa sätt väldigt tidstypisk, på andra sätt väldigt modernt. "Orsaken" till Charlies läggning är klart originell. Den passar sig väl att analysera. Samtidigt blir det litet tröttsamt att författaren på varje sida ska framhäva hur okvinnlig Charlie är. Charlie är också ganska barnslig och jobbig. Men även om hon är förtvivlad ibland så hatar hon inte sig själv, vilket ju är upplyftande, och hon tar inte heller livet av sig - vilket ju annars var det gängse slutet på en roman med hbt-tema.