onsdag 16 januari 2008

Boktips: Svart dam av Maria Fagerberg



Det blev inte särskilt mycket läsfåtöljshäng i går kväll, utan jag, Carl-Henning Wijkmark och lillkatten drog oss tillbaka till sängkammaren ganska snart. Egentligen föredrar jag att läsa i sängen, förutsatt att det inte är monsterstora bjässar av Blonde-varianten jag läser. Nästan alla mina maratonläsningar har skett bekvämt nerbäddad i (aldrig på - viktigt!) sängen, pyjamasklädd och invirad i skönaste duntäcket med lillkatten spinnande bredvid huvudkudden och storkatten ditospinnande vid fötterna. Mitt finaste maratonläsningsminne är från september 2004, då jag låg i sängen och sträckläste Svart dam av Maria Fagerberg och Öde av Christine Falkenland direkt efter varandra medan ett mjukt höstregn trummade mot fönsterrutorna och storkatt & lillkatt sov sött bredvid mig. Med undantag för ett par toalett- och kaffepauser lämnade jag inte sängen förrän båda de små litterära juvelerna var utlästa.

Med tanke på mitt pågående tema döden-projekt, och med mitt finaste läsmaratonminne i bakhuvudet, lade jag in en Adlibris-beställning på just Svart dam i går kväll. Jag misstänker att den nådde en alldeles för liten läsekrets när den kom ut 2003, så jag tänkte promota lite så här snart fem år senare. Svart dam tar inte många timmar att läsa, men innehållet stannar med en desto längre. Det handlar om Nina, 29-årig doktorand med man och dotter som mitt i livet, innan hennes avhandling om rap- och Third Wave Feminism-texter hinner bli färdig, blir dödssjuk i cancer. Så hemskt och orättvist att man inte vet vart man ska ta vägen, och det ÄR bitvis väldigt jobbigt att läsa, men också bländande välskrivet och osentimentalt. En tematisk släkting till Stundande natten, med andra ord, och likheterna slutar inte där. Båda romanerna utspelar sig i september - Svart dam i september 2001, vilket öppnar möjligheter för fina mikro/makro-observationer, tvillingtornens kollaps som en metafor för Ninas dödskamp, tusentals släckta liv versus ett enda... Även stora delar av Stundande natten utspelar sig just i september, vilket får mig att fundera på om det är så att osedvanligt många dör just i september, eller om det bara är en slump att två tematiskt lika romaner om att möta döden i en sjukhussal utspelar sig i gränslandet mellan sommar och höst. Litteraturvetaren i mig tror inte på slumpen i det här fallet. Döda höstlöv, döda kroppar, förgänglighet, dödlighet, livets kretslopp... Jag ska sluta leka litterära associationsleken nu. Men se till att läsa Svart dam! När jag maratonläste den tillsammans med ljuvliga Öde hade jag lånat båda på biblioteket, men insåg rätt snabbt att det här var böcker värda att äga. Tack vare helgens bokbyte och min smått morbida tema döden-festival kommer de snart båda två att stå i bokhyllan - där de hör hemma. För bibliotek i all ära, men visst bör man äga riktigt bra böcker?

7 kommentarer:

cassiopeia81 sa...

Åh, Svart dam! Den hör också till det fåtal böcker jag har sträckläst. I maj 2005, under väntan på att få gå ombord på färjan till Stockholm och eventuellt en snutt sedan jag gått ombord också. Fin var den, och kanske ännu mera fin för att den går att läsa i en sittning, utan att man behöver tappa tråden.

Saga sa...

Jag minns inte exakt när jag läste den och jag har inte tillgång till min bok där jag antecknar sådant men jag vill minnas att det var en både outhärdlig och härlig upplevelse och att jag var alldeles matt när jag var klar.

Jenny sa...

Tack för påminnelsen! Ännu en av alla böcker jag har tänkt läsa men sedan glömt bort. Ett liknande tips är Robson av Pernilla Glaser, även den en osentimental men vrålsorglig berättelse om en alldeles för ung person som dör. (Fast den är BOATS och inte skönlitterär när jag tänker efter.)

Saga sa...

Förresten: min första stora läsupplevelse om döden var Birgit av Gudrun Mebs. Jag läste den på lågstadiet och läste om den många år senare och jag tyckte att den höll fortfarande.

ka sa...

Ja-a, Svart dam är otrolig! Och jag håller med om att ägandet av böcker är oumbärligt, bibliotekarie jag är. Lånar först och provläser, köper sedan godbitarna.

Hermia sa...

Du gör mig nyfiken på dessa tunga teman. Teman som jag annars undviker eftersom ämnet helt enkelt gör för ont. Men en mer distanserad läsning, utifrån litteraturvetarperspektivet (nu menar jag inte att jag tror du är en distanserad läsare) kanske kan göra dem möjliga att ta sig igenom även för en homsa som jag. Intressant och bra inlägg i alla fall!

Anonym sa...

Måste bara säga att Maria som har skrivit boken är min svenskalärare och hon är en av de coolaste, smartaste och starkaste personer jag känner!