fredag 4 januari 2008

Apropå den eviga fin vs fullitteratur-minan, eller: The Girl Least Likely To gör en pudel

Usch, nu känner jag mig taskig som så kategoriskt satte Picoult och Shriver i två olika kategorier. Underhållning versus litterära ambitioner eller, någonstans där mellan raderna, fult versus fint. Som om det ena behöver utesluta det andra. Det är ju precis det här jag försöker motverka i mitt enkvinnaskorståg i bloggform: den rigorösa uppdelningen i ängsliga kategorier. En bra bok är en bra bok är en bra bok, oavsett om den är skriven av Stephen King eller Philip Roth. Dessutom har ju "litterära" Shriver sålt multum, och "breda" Picoult får nästan undantagslöst bra recensioner, faktum som i sig själva talar för en välkommen uppluckring mellan den eviga ful/fin-dikotomin. Bestsellerlistan på JFK-flygplatsen är en annan indikation på att något är på väg att hända. Gissa vilken bok som ligger på första plats? Nej, det är inte Dan Brown eller någon av hans efterföljare. Inte James Patterson, vars storhet jag aldrig fattat, heller. Det är Claire Messud med sin ljuvliga The Emperor's Children! Le voilà, den litterära underhållningsromanen är ett faktum. Nu kan inte de surmagade kritikerna föraktfullt prata om bästsäljarlitteratur längre. Huruvida den här utvecklingen tyder på att folk börjar bredda sina vyer - oops, nu var elitisten i mig nära att snubbla på tangenterna och skriva "fått bättre smak" - eller om det finns någon annan förklaring (ovanligt belästa kunder just på JFK? Litteraturstudenter vid Columbia och NYU på vift?) ska jag låta vara osagt. Jag ska bara vara glad och komma ihåg att sluta kategorisera.

4 kommentarer:

Pysseltanten sa...

En bra bok är en bra bok om man får den där boken i sin näve vid det tillfälle som man kan läsa boken så som den förtjänar att bli läst. Typ.

*känner att jag sågat böcker för att jag fått dem i handen vid fel tillfälle* ;-/

The Girl Least Likely To sa...

Visst är det så, Pysseltanten. Inte minst kan bedömningen bli orättvis efter en riktigt stor läsupplevelse, då det mesta brukar blekna vid jämförelse.

Jag säger så här: en bra bok är en bra bok om den berör, håller sig kvar efter att sista sidan är utläst, gör ett avtryck i ens medvetande. Fast det där beror ju helt på dagsformen. Ibland har man väldigt specifika krav: man (jag, skräckfantasten) vill bli rädd, man vill få sig ett gott skratt, man vill fly verkligheten. Lever boken upp till förväntningarna är det en bra bok, oavsett de evigt omstridda "objektiva" parametrarna.

Pysseltanten sa...

Ja, just det, det glömde jag: "håller sig kvar efter att sista sidan är utläst"! Det är inte så lite viktigt! Ibland kommer man på sig med att ha läst en bok som man inte riktigt fattade storheten med just då - men så inser man efterhand månaderna går att man fortfarande, i tanken, återvänder till något i boken...

Maria sa...

Väl talat. Eller skrivet, menar jag. ;)