lördag 24 november 2007

Vinterns, årets och livets bästa låt



Ju mer jag distanserar mig från mitt frenetiskt skivköpande, ängsliga High Fidelity-förflutna, desto mer står en sak klar: att Neil Young är den enda artist man behöver. Möjligen Morrissey och Nick Cave också, men framför allt Neilan - hey, det finns en orsak till att "Harvest Moon" framfördes i kyrkan när jag gifte mig. I dag är det exakt en månad kvar till julafton, men ni ska få en tidig julklapp i form av ett videoklipp där Neil, uppbackad av världens finaste Emmylou Harris och ett fantastiskt storband med steel guitar och allt, framför min absoluta favoritlåt, "Four Strong Winds". Det är faktiskt inte Neilan själv som skrivit det, utan en kanadensisk countryartist vid namn Ian Tyson, och legenden säger att Neilan upptäckte låten via en jukebox på en sylta någonstans i Alberta. Han blev som förhäxad av låten och stoppade in quarter efter quarter för att få höra den bitterljuva sången om förlorad kärlek och Alberta-provinsen om och om igen. Nu, många år senare, finner jag mig själv göra samma sak, minus småmynten i jukeboxen på en sylta på kanadensiska landsbygden. Många har gett sig på "Four Strong Winds", bland annat finns en hjärtknipande gammalmansdarrig version på Johnny Cashs allra sista American-skiva, inspelad veckor innan han dog, men inget slår Neilans version.

Inget - INGET! - skulle göra mig lyckligare än om Neilan skulle bestämma sig för att ge sig ut på världsturné, lämna Crazy Horse (bless'em) hemma och ackompanjeras av ett äkta countryband. Enligt mina smånördiga internetefterforskningar har han spelat "Four Strong Winds" vid två tillfällen i år, så det kanske finns en liten mikroskopisk chans att han skulle spela den om han bestämde sig för att besöka Stockholm? Det är många om i den ekvationen, men det skiter jag i.

Är ni lika sålda på Neilan som jag? I så fall rekommenderar jag senaste numret av brittiska musiktidningen Uncut (finns i välsorterade tidningsaffärer) där han pratar ut om näradöden-upplevelsen då han fick en hjärnblödning 2005, musiken och mycket mer. Eller, alltså, Neilan gör ju en grej av att aldrig prata ut, men man kan läsa om honom i alla fall, och beskåda hans buskiga ögonbryn som börjar få ett eget liv. Vad är dealen med gubbar och gigantiska, okontrollerbara ögonbryn?

8 kommentarer:

Ylva sa...

Jag håller fullständigt med dig. Neil är kung. En gång för flera år sedan satt jag och min samboväninna och lyssnade på Weld och var helt knäpptysta och uppmärksamma till och med under de kvartslånga gitarrsolona. När cd'n var slut såg jag på henne och frågade: Hur kan det vara att man står ut med just Neil Youngs gitarrsolon? Hon såg på mig tankfullt och svarade: Jag tror det är för att man slipper höra hans röst.
Jag försod precis vad hon menade - ändå älskar vi båda två hans röst!
Du har väl lyssnat på Crosby,Stills, Nash&Young också? Annars är det ett hett country-tips. Ack, ljuva sjuttiotal!

The Girl Least Likely To sa...

Oh yes, Crosby, Stills, Nash & Young är gamla favoriter. Buffalo Springfield likaså. Ljuva sjuttiotal indeed!

Ika sa...

Här kommer jag och inser att jag är nörd på ett helt annat sätt, och dessutom till viss del ofrivilligt... för det jag tänker när jag hör Four Strong Winds är "Oj, det här är ju originalversionen av Om du nånsin kommer fram till Samarkand!". Och jag beskyller min far och hans musiksmak för att mitt musikvetande ibland har en slagsida åt svenskt 70-tal.

The Girl Least Likely To sa...

Ika: Gud, är det sant? Coolt! Nu måste jag höra "Om du någonsin kommer fram till Samarkand". Vem har spelat in den?

The Girl Least Likely To sa...

Hmm, fast nu har jag hört (en visserligen rätt kackig acapella-verion av) "Om du nånsin kommer fram till Samarkand" och hör inga större likheter. Dessutom ska låten vara skriven av Thorstein Bergman, ingen referens till Ian Tyson... fast du knakse inte menade bokstavligt utan att det mer än som en andlig släkting?

katafon sa...

Neils version är svårlagen, jodå, tack för den länken. Och tydligen ryktas det lite vagt om en Europaturné till våren... även om det ju ÄR hösten som är Neil Youngs årstid. Att pulsa i gula löv under blå himmel till "Unknown Legend", streta i motvind till "Don't Be Denied", lyssna på regnet till "Motion Pictures"...

The Girl Least Likely To sa...

Ika: Mystery solved! Låten du tänker på är "Mot okänt land" av Hep Stars. Här är en Youtube-länk: http://www.youtube.com/watch?v=79M4u4stN0g&feature=related

30-nånting sa...

jag har ganska nyligen upptäckt Neil och gillar honom väldigt mycket! ska nog ge mig ut och kolla in Uncut faktiskt!