tisdag 13 november 2007

Tre nyanser av snö

I morse när jag drog upp persiennerna och såg det gnistrande vinterlandskapet utanför dansade jag en liten happy dance. Mentala flash forwards till tända ljus, Low, Chris Isaak och Ron Sexsmith i julskrud på stereon medan det bakas pepparkakor med spisrosor på kinderna och slöa, spinnande katter som gonar sig i spisvärmen... Jag log och nynnade på "Ja, se det snöar" medan jag plockade fram min lilarutiga Lorelai Gilmore-vinterkappa och en stickad basker från förrådet. Lite senare, på väg till bussen, gick jag och njöt av hur allt liksom dämpas och tystnar i snötäcket. Sedan tog det nästan två timmar att ta sig till jobbet, och nu är min kärlek till snön död. Fascinerande fallstudie, det där. Och på tal om fascinerande: hur kommer det sig att första snön (i ett nordiskt land!) varje år möts med sådan förvåning? Inställda bussturer, bilar som halkat av vägen, total jävla lamslagning. Jag sparkar in öppna dörrar med tår som fortfarande är i chocktillstånd efter att ha fått stå och vänta på en buss som aldrig kom.

5 kommentarer:

Ylva sa...

Ja det är verkligen ett underligt fenomen det där med hur en hel stad blir fullständigt LAMSLAGEN AV SNÖ. Det behöver inte ens var den fösta snön. Det kan vara den tionde omgången och samma förseningar, samma brist på struktur gällande snöröjning.
Men det vägs upp av skönheten med snön och just som du säger - tystnaden.
Till och med här i det gräsliga Göteborg faller det några glesa flingor som med viss teveksamhet lagt sig på bilar och hustak.
På tal om Gilmore Girls, visst är det lustigt att de alltid verkar spela in vinteravsnitten på högsommaren, med hårt snösprejade buskar och träd för att dölja den överdådiga New England-grönskan... Och Lorelei med tunna små sjalar, i stort sett bara ett par garntåtar, runt halsen istället för fluffiga yllehalsdukar.

Therése Rödjemark Andersson sa...

Som inflyttad norrbottning kan jag bara njuta av din beskrivning Helena!
Minns hur det var när jag bodde där nere... Kaos för 5 cm snö.
just nu ligger det ett skört täcke med vit tyst snön här utanför, hoppet tänds inför jul. Tanken på att vi närmar oss sommaren får mig att le!
//Therése

Gonza sa...

November = skräckmånaden framför andra i min kalender. Lyckan var därför total när Collected Ghost Stories av M.R James rasslade in idag. Stort, stort tack för tipset!

Martina sa...

Ha ha, ja, så är det att bo i Sthlm har jag hört =). Här, 90 mil norrut, blir det kaos endast om det fallit en halvmeter snö under natten och det är snöstorm under dagen (och knappt ens då). Förra årtet i november körde jag fast i snön framför stadsbiblioteket och fick be en av bibliotekarierna att komma ut och hjälpa mig att knuffa in bilen i en parkeringsruta =).

Pysseltanten sa...

Här uppe blir vi inte lamslagna av snön. Vi minns från ett år till ett annat att det kommer snö - till skillnad från somliga andra... ;-)

Det enda vi gör är att svära våra vackraste ramsor över det vita täcket, men inte ens det gör vi förrän vi fått tillbringa ett antal timmar med att skotta fram bilen, huset, hunden och annat löst och fast som gömt sig i snön... Och så ställer vi inte undan sparken då våren närmar sig. Vi använder den som trädgårdsmöbler de få veckor vi kan låtsas att vi har något som påminner om sommar... ;-/