fredag 23 november 2007

"To those of us who knew the pain of Valentines that never came, and those whose names were never called when choosing sides for basketball"

Det är mycket high school-ångest i mitt liv just nu. Dels via Mitt så kallade liv-boxen - alldeles nyss satt jag med en whisky i handen och tårar rinnande längs kinderna och led med Angela när hon och Jordan gjorde slut - men också tack vare 70-talet bäst bevarade singer/songwriter-hemlighet, Janis Ian. Det är ingen slump att den cyniska goth-outsidern i Mean Girls heter Janis Ian; original-Janis Ians kanske mest kända låt "At Seventeen", som jag spelat sönder den senase tiden, är en träffande och ömsint hyllning till alla oss som alltid blev valda sist på skolgympan, ett ledmotiv för freaks & geeks runtom i världen. Tänk en mer politisk Joni Mitchell i slick produktion så har ni Janis Ian. Between the Lines från 1975 har varit min kompis under tidiga morgonpromenader längs regnvåta, nyvakna gator hela veckan. Jag glömmer aldrig första gången jag hörde "At Seventeen" spöklikt ekande från en gammal transistorradio i ett råkallt inackorderingsrum i östra London. Den gången var det Whistlers cover jag hörde, och hur mycket jag än älskar Kerry Shaws röst, den mest änglalika och ärkebrittiska man kan finna bortom Harriet Wheeler och Sarah Nixey, är Janis Ians original överlägset. Dagens skivtips!

Inga kommentarer: