onsdag 28 november 2007

Startrapport: Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn

"Ibland när jag möter någon på gatan, eller någon annanstans, föreställer jag mig hur det vore att vara den människan istället. Och resten av promenaden hemåt fantiserar jag om att jag är kvinnan med den vackra röda kappan, på väg hem till sin man som hon älskar. Eller så är jag herren med den grå hatten som jag brukar se utanför cigarrboden. Då fylls alltid min kropp av ängslan och rädsla för döden. För det är så han ser ut. Mannen med den grå hatten."

Lyckad spontanshopping på Pocketshop i går: Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn, en bok jag haft på min episka "att läsa"-lista ända sedan den kom ut - jag är lockad att skriva "i våras", men det var nog snarare förra året någongång, ur led är tiden indeed. Hur som helst. Det är verkligen min typ av roman, en perfekt vinterroman med massor av atmosfär. 20- och 30-tal i priviligerad miljö, uttråkad överklassflicka som ser världen genom kameralinsen, kall champagne och överhettade kinder, homoerotik, längtan och förbjudna tankar. Jag associerar - kanske felaktigt - till första boken i Skuggserien, det är något med tiden som dras ut, stannar upp, i stora, vackra rum, en försagd husa som ljudlöst, kattlikt, smyger in i en nedsläckt kammare, lägger svala kompresser på en migränhet panna för att sedan försvinna lika tyst som hon kom. Kanske lite Christine Falkenland också. Ut ur skuggan får MVG för stämning och språkbehandling; resten är det för tidigt att uttala sig om.

(Resten? Finns det något annat än språk och stämning? Inte i min värld, där intrigen alltid, alltid är underordnad de två s:en. Jag kan förlåta intrighål större än Dolly Partons du-vet-vad så länge jag serveras en schysst stämning och vacker språkbehandling.)

16 kommentarer:

Calliope sa...

Då är du mer förlåtande än jag; här ursäktas inga fiktiva hål, varken i intriger eller annorstädes :)
Fast i Ut ur skuggan kommer du inte att hitta några - den är bra rakt igenom. Ska inte breda ut mig om det igen eftersom jag skrev om det på bloggen häromdagen, men jag tycker verkligen om att det finns åtminstone EN debutant som skriver om något annat än sitt eget liv. Fler sådana, tack!

Therese sa...

Åh, har den kommit i pocket!?! Vad roligt, vad glad jag blir! Hoppas verkligen att fler läser den nu.

The Girl Least Likely To sa...

Calliope: Jodå, bara det vankas tät, atmosfärisk stämning och vackert språk är jag mkt förlåtande när det gäller eventuella hål i intrigen och dylikt. Håller dock med om att Ut ur skuggan känns helgjuten i alla avseenden och ja, visst är det uppfriskande med en debutant som INTE skriver självbiografiskt, som till och med vågar skildra dåtid och andra miljöer än kroglivet?

Therese: Japp, den kom häromveckan bara. Väldigt fint omslag för övrigt! Hoppas också att den når en större publik. Visst skrev du en recension om den i Aftonbladet?

Karin sa...

Gratulerar - du har trevlig läsning framför dig. Underbar, om jag inte minns fel.

Therese sa...

Hm jo... jag skrev om den, men jag undrar om den någonsin dök upp i tidningen. Jag tror iallafall att jag också refererade till Maria Gripe!
Jag tycker inte att det är en klockren bok, men som debut är den ju verkligen bra mycket bättre än... bra mycket annat.

The Girl Least Likely To sa...

Therese: Åh, då är jag ju inte ensam om att associera till Maria Gripe! Trevligt. :) Hmm, jag kanske bara läste om det i din skunkdagbok, men jag minns i alla fall att jag blev nyfiken på att läsa.

Ika sa...

Åh, Maria Gripe-associationer? Håll mig (och övriga bloggläsare) uppdaterad om hur de artar sig! Jag tänkte faktiskt typ igår att jag skulle vilja läsa om Skuggan över stenbänken i jul, bara för julfirandet...

Annars är jag ju inte lika mycket stämningsjunkie - ja tack för stämningsskapare och härlig språkbehandling, men jag blir frustrerad läsare om det går ut över handlingen.

Förresten - Är Jessica Kolterjahn på något sätt släkt med Marika Kolterjahn, även hon författare? Eller är det hennes fru?

Karin sa...

Ika: ja, de är gifta. Och: omläsning av skuggomläsning låter finemang!

The Girl Least Likely To sa...

Är Marika Kolterjahn lika läsvärd som sin fru?

PS: Åhh, omläsning av Skuggserien över jul låter ju helt lovely!

Karin sa...

Marika K har mig veterligen "endast" skrivit ungdomsböcker hittills - jag har bara läst två: debuten och slangbellanvinnaren (debutantpris) I väntan på liv. Det är en mycket fin berättelse om en 16-åring som kommer till insikt om sin homosexualitet och bryter upp ur invanda, lätt förtryckta mönster. För två år sedan kom När kommer du tillbaka? - också en högst läsvärd bok.

The Girl Least Likely To sa...

Karin: Tack för info! :) Jag vet att jag har hört fruarna Kolterjahn i ett radioprogram och de gjorde ett så otroligt sympatiskt intryck båda två. Är väldigt svag för författarpar över huvud taget, och de här verkar ovanligt fina. Ska kolla upp Marika också.

Karin sa...

Åh! Radio? När, var?

The Girl Least Likely To sa...

Vet inte, men jag tror att det var i P3 i somras nångång. Jag var i alla fall på resande fot och blev väldigt uppiggad av att lyssna på två så sympatiska kvinnor. Sorry att jag inte kan vara mer hjälpsam.

Karin sa...

No probs! Jag läser ju bara britter nu :)

Ika sa...

Åh, nu har ni ju belagt mig med ett rejält jul-läsningsprojekt, så fort jag andas om att jag skulle vilja läsa om Skuggan över stenbänken börjar ni tala om att läsa hela serien. Ger man dem lillfingret... :) (Fast iofs: ger man Maria Gripes böcker lillfingret slukar de ofta hela handen.)

Jag är lite tveksam till att läsa om HELA serien, dels för att jag inte får lika mycket julvibbar av resten av böckerna (fast nu när jag tänker efter minns jag att jag gjorde min första omläsning av dem just kring jul ett år i gymnasiet), dels därför att jag ärligt talat inte alls tycker om den sista boken och bara har tagit mig genom den en gång (under nämnda gymnasiejullov).

The Girl Least Likely To sa...

Ika: Julvibbarna i just Skuggan över stenbänken är helt underbara! Överlag är nog den första boken i Skuggserien min favorit, trots att det är i senare böcker som det börjar "hända" saker. (Du ser, jag bryr mig verkligen inte om intrig!) Jag tror att det är stämningen av att de allihop - Berta, Caroline, hushållerskan och Bertas familj - på något vis är instängda i huset. Så gott som varenda scen utspelar sig inne i huset, och stillheten, den där kompakta tystnaden som delvis bryts när Caroline kommer... det är så himla fint porträtterat. Sedan gillar jag Bertas relation till fadern också, deras samtal i hans arbetsrum, fast det förekommer ju mer frekvent i senare böcker.

Åh, nu måste ju jag också läsa om! :) Och skriva något om det här känner jag.