tisdag 20 november 2007

Oväntad boktipsare + inblickar i en koffeinförgiftad popkulturhoras hjärna

Minns ni Duran Duran? 80-tal, stylade luggar, svärmiska flickor, feel free att lägga till info här, jag var lite för ung för att riktigt uppskatta dem - min Duran Duran-erfarenheten är, som så mycket annat, begränsad till andrahandserfarenhet via litteratur. Här använder jag "litteratur" i ordets mest vida, förlåtande, postmoderna bemärkelse: det var nämligen i Evas kalender jag läste om Duran Duran. Minns ni Evas kalender? Skönhetstips av typen "för klara, vackra ögon, lägg ett par gurkskivor över ögonen nästa gång du unnar dig ett härligt skumbad", idolbilder, kärleksråd och - faktiskt - en kalender där man kunde göra anteckningar om läxor, killar man inte vågade fråga chans på och låtar att spela in från Tracks. För varje månad fanns några lagom hejiga och personliga dagboksanteckningar från en fiktiv högstadieelev. Det här med att hon var fiktiv är något jag kommit underfund med i mogen ålder; när jag var i Evas kalender-åldern (egentligen för ung för Evas kalender-åldern, på samma sätt som jag var för ung för OKEJ- och Mitt livs novell - det fanns något förtjust voyeuristiskt över mitt förhållande till högstadiepopkultur. När jag sedan kom i Evas kalender/Okej/Mitt livs novell-åldern var det svartklädda, Galoise-rökande pseudointellektuella gymnasister som lockade) var jag övertygad om att hejiga dagbokstjejen var en äkta högstadieelev. Jesus, är det här det mest svårlästa inlägget någonsin eller vad? Mina associationsbanor är inte synkade med min syntax, känner jag. My bad. Var var jag någonstans? Just det, den hejiga fiktiva dagbokstjejen äääälskade Duran Duran. Hon var kär i John Taylor och inbillade sig att en kille i 9C påminde lite grann om honom. (På samma sätt, gissar jag, som min kille i 9C påminde om Luke Perry - om man kisar i ett nersläckt rum...) Själv var jag mer en New Kids on the Block kinda girl (Jonathan, den patologiskt blyge som senare gick ut med sin panikångest hos Oprah, var min favorit) men jag minns att den hejiga fiktiva dagbokstjejen i Evas kalender väckte min nyfikenhet för Duran Duran.

Dags att byta stycke, eller hur?

Anyway, med undantag för några månader av intensivt "Ordinary World"-lyssnande någon gång i början av 90-talet har jag över huvud taget inte tänkt på Duran Duran förrän Camilla skrev om Simon LeBons bokklubb för ett par år sedan. Även den gången föll stackars Simon och hans gamla band snabbt i glömska - vad är det, någon slags Duran Duran-relaterad minnesvortex? - innan jag ens hann kolla upp vad Simon läste för slags böcker. Flygplanslitt och dussindeckare, var nog min snabba kvalificerade gissning. Nu råkar det förhålla sig så att jag är sugen på att Upptäcka Nya Böcker, specifikt Nya, Bra, Roliga Anglosaxiska Romaner. Efter att ha surfat in på pålitliga Lisa Jewells hemsida och lagt till Learning to Swim av Clare Chambers, Shouting at the Shipmen av Tim Geary och Arlington Park* av Rachel Cusk till "att läsa"-listan (som alldeles strax ska bli en Adlibris-beställning, förutsatt att de har böckerna inne) surfade jag vidare till Simon's Library och blev förvånad - på gränsen till chockad - över vilka bra böcker han rekommenderar. Kolla själva! Murakami, Tartt, Ellroy... han tipsar till och med om The Wasp Factory, som jag precis börjat läsa och gillar. Om ni är på jakt efter nya, pålitliga boktipsare (förutom yours truly, är jag frestad att lägga till, men det är väl att påpeka det uppenbara) är Simons boksidor väl värda en titt.

* Det var en äldre Rachel Cusk hon tipsade om, men själva omnämnandet av Rachel Cusk frigjorde en mental anteckning om Arlington Park - se där, en insikt i min hjärna som just nu känns snårigare än Inland Empire och betydligt mindre välformulerad.

5 kommentarer:

Spectatia sa...

Ah! Arlington Park. :-)

Smakprov? "He had a pure relationship with her worst self"

Marianne sa...

Ender's Game! Han rekommenderar Ender's Game!
Ja, vad bra den är. Komplettera den där beställningen omedelbart :-)

Duran Duran härjade som värst under min högstadietid. Klassens största Duran-fan hette Ulrika. Problemet var att hon med en dåres envishet använt svenskt uttal. Hon visste givetvis att det var fel, och i längden blev det tröttsamt.
Duurann Duurann med Närkedialekt.
Jepp.

The Girl Least Likely To sa...

Spectatia: Tack för smakprovet! :) Det kanske kan vara intressant att veta att det var ditt inlägg om "it was a dark and stormy night" och Arlington Park som fick mig att göra den initiella mentala anteckningen?

Marianne: Ska komplettera med Ender's Game, lovar.

Johanna sa...

Learning to swim är så himla bra. Läs den fort, låt den inte stå i bokhyllan i ett par år (som det blir ibland). Tyvärr verkar hon vara ett onehitwonder, men denna titel är just hennes wonder. Bra köp!!

Ika sa...

Åh, Evas kalender. Jag älskade den i typ tioårsåldern. Läste mammas och mosters avlagda, hade t.o.m. ett par stycken som jag köpt på antikvariat. Jag trodde också att Eva fanns på riktigt - tills jag började jämföra de olika upplagornas Evor med varandra och kom fram till att de inte stämde överens sinsemellan.

Och för mig har Duran Duran alltid varit de där som gjorde Ordinary World. Medan jag läste ditt blogginlägg satt jag hela tiden och tänkte att "ÅH, men de hade ju en hit när vi var i mottaglig ålder, har hon glömt Ordinary World?"