fredag 9 november 2007

Gästspel av en deckardrottning

Ytterligare ett skäl att gilla The House at Riverton: Agatha Christie, THE Agatha Christie, dyker upp på en middagsbjudning! Väldigt passande då berättarjaget är smått besatt av detektivromaner, bevakar utgivningen av Sherlock Holmes-berättelserna och nämner The Mysterious Affair at Styles vid flera tillfällen. För mig är Agatha Christie synonym med loja söndagar i badkaret. Ända sedan jag - oh the horror! - flyttade till en bostad utan badkar har Christie-söndagarna kommit av sig lite. Samma sak med annan typisk badkarslitt; glossiga magasin, chicklit-romaner och flickböcker, lättsmält underhållningslitteratur som går bra ihop med varmvattenångor och rosa badskum. Istället har det blivit mycket läsfåtöljslektyr - stora, tjocka roman-romaner med Syfte och Mening. Måste låna ett badkar i helgen, för jag längtar sömniga brittiska hålor, stiffa majorer och hemtrevliga, oblodiga mord. Tänkte även ägna mig åt betydligt blodigare, mer omysiga mord i helgen: Patricia Cornwells sprillans nya deckare, The Book of the Dead, ligger på nattduksbordet och jag känner för att återbekanta mig med hennes Scarpetta-böcker. Förmodligen kommer jag bara bli deprimerad när jag upptäcker hur mycket kvaliteten har försämrats på hennes senare böcker. Varför, åh varför bestämde hon sig för att byta berättarperspektiv från första person till tredje? Det har förstört allt.

6 kommentarer:

Ika sa...

Jag läste Cornwells Dödlig smitta senaste jul, efter fem års paus från Scarpettaserien. Jag var faktiskt grymt besviken, vet inte om det beror på att min smak har genomgått drastiska förändringar under de senaste åren, eller på att Cornwell verkligen blivit så här mycket sämre.

The Girl Least Likely To sa...

Det är inte du: hon har blivit vansinnigt mycket sämre de senaste åren. Det jag uppskattar så mycket med hennes tidiga böcker är den gastkramande spänningen, "Silence of the Lambs"-vibbarna, obduktionsscenerna och att man genom jagformen får direkt insyn i Scarpettas tankevärld. Nu är det bara klyschigt och tråkigt. För varje ny Scarpetta hoppas jag att hon ryckt upp sig, men än så länge har jag blivit besviken igen och igen och...

Karin sa...

Jag har inte läst något! av Cornwell, men blir ruskigt sugen nu när ni talar så varmt om hennes tidigare produktion. Att låna från jobbet i framtiden, note to self! I stället har jag det ganska bra i soffan under gröna filten med Kate Atkinsons One good turn som än så länge inte gjort mig besviken alls.

(flaskpostare med egen blogg i vardande)

The Girl Least Likely To sa...

Karin, vad kul med en egen blogg! Keep us posted! Jag tycker att du ska börja med The Body Farm, min absoluta Cornwell-favorit, eller vilken som helst av de tidiga Scarpetta-böckerna. Håll dig borta från allt skrivet efter The Last Precinct!

Och visst är One Good Turn alldeles fantastisk?

Karin sa...

Ja, jätteroligt! http://lilaplaneten.wordpress.com

Så fort jag blir frisk och kry ska jag kasta mig på tåget till jobbet och låna The body farm - än så länge har jag näsan i tre andra böcker. Och: Kate Atkinson är SÅ bra! Humor, stilistisk skärpa och snygg intrig i en oslagbar kombination. Och det blir aldrig för elegant, bara bra läsning...

Piratdrottningen Alwilda sa...

Men Karin! Hurra!! Nu ska jag kika in till dig!