söndag 18 november 2007

En uppsexad bokfemma: litterära sängkamrater

Nu har jag grunnat färdigt på Ylvas bokfemma, vägt kandidaterna fram och tillbaka, lagt till och dragit ifrån och... fått en lista som påminner ganska exakt om den ursprungliga. Trogna bloggläsare lär knappast bli förvånade över mina val; fastän jag i verkliga livet föredrar stillsamt humoristiska Norrlands-lugna musiknördar med stort hjärta och nästan lika stora kockkunskaper torskar jag alltid dit på de mörka, svåra, überintellektuella fiktiva männen.

1. Sherlock Holmes - ingen överraskning där. Hela min samling fiktiva pojkvänner, från Agent Cooper till Christer Wijk, är liksom en manifestation av hur mycket jag vill ligga med Sherlock Holmes. Han är Mannen med stort M bland mina litterära förälskelser, med en knivskarp profil och en ännu skarpare hjärna, och hans svåråtkomliga ensamvargsnatur gör honom bara än mer åtråvärd.

2. Henry Winter i The Secret History. Man kan väl diskutera hur sunt det är att en femtonåring blir blixtförälskad i en överbeläst och arrogant klassicist med vissa mordiska tendenser, men faktum kvarstår: Henry är och förblir en av mina största litterära förälskelser. För en kunskapstörstande liten förortstjej tedde han sig helt oemotståndlig, och än idag har jag ett väldigt gott öga till honom; om vi ska vara helt ärliga är Henry Winter en starkt bidragande orsak till mina årliga omläsningar av The Secret History. Han kan sju eller åtta språk flytande, hade vid arton års ålder översatt Anacreon - med kommentarer - och översätter Paradise Lost till latin, mest som en kul grej, medan de andra studenterna på Hampden College super skallen av sig på frat parties. I min högst subjektiva fantasivärld ser han ut som en något yngre, stiffare version av Michael C. Hall från Six Feet Under och Dexter. Så här beskriver Donna Tartt själv sin romankaraktär:

Henry's a perfectionist, I mean, really-really kind of inhuman -- very brilliant, very erratic and enigmatic. He's a stiff, cold person, Machiavellian, ascetic and he's made himself what he is by sheer strength of will. His aspiration is to be this Platonic creature of pure rationality and that's why he's attracted to the Classics, and particularly to the Greeks -- all those high, cold ideas of beauty and perfection. I think it's what in the end that gets him into trouble.
Fastän jag håller med om Tartts beskrivning av Henry tycker jag ändå att han, mitt i sitt kyligt distanserade übermensch-sätt, har mänskliga drag. När han är tillsammans med Camilla anas en ömhet mitt i allt överanalyserande och översitteri, and I love it.

3. Heathcliff i Wuthering Heights. Den där himlastormande, svartögda, förtvivlade passionen som hela tiden tangerar det våldsamma är sjukt sexigt. "Heathcliff, it's me, your Cathy, I've come home. I´m so cold, let me in-a-your window."

4. Edward i Stephenie Meyers vampyrromaner. Okej, nu beger vi oss ut i dunkla, gumsjuka vatten. Edwards fysiska uppenbarelse kommer nämligen aldrig bli mer än sjutton år, men då han föddes redan 1905, har upplevt två världskrig och läst vansinnigt många böcker måste han väl sägas vara ovanligt mogen för sin ålder? Jag föll pladask för Edwards sirligt anakronistiska sätt, och det skadar knappast att han ser ut som en mörk, underskön gud.

5. Huvudpersonen i Paul Austers The Invention of Solitude, mest för att det är så nära Paul Auster himself man kan komma i fiktionernas underbara värld. Siri, jag är ledsen, men jag är lite tänd på din man.

Vilka är era litterära lovers?

7 kommentarer:

Ylva sa...

Sherlock Holmes, ja, honom glömde jag ju helt bort! Fast även där är jag nog alltför präglad av tv-serien med Jeremy Brett (min favvo som Holmes) som jag skulle kunna slita i stycken. Bokstavligen.
Ska spana in Henry Winter - jag har startat en omläsning av Den hemliga historien - underbart!

Ika sa...

Men var är Mr Darcy? Han är åtminstone en av mina största litterära förälskelser, kanske mycket på grund av hur förhållandet växer fram mellan honom och Elisabeth. Man blir förälskad i honom därför att man ser honom genom hennes ögon - lite som med Jordan Catalano i My so-called Life (jag får hjärtklappning när jag ser honom, och det är inte för att det är honom jag egentligen suktar efter, jag identifierar mig bara så starkt med Angela).

Vad gäller Henry Winter så är jag bekant med den där typen (aller iaf en mycket besläktad), och min erfarenhet är att det där intill nördvarning intellektuella rätt ofta följs av vissa brister på det sociala planet. Been there, done that, got the scratchmarks...

The Girl Least Likely To sa...

Ika: Mr Darcy är nr 6 :)

Anastasia sa...

Molly Millions som figurerar i William Gibsons "Neuromancer" och "Mona Lisa Overdrive" - en cyborg och tydlig inspiration för alla efterföljande 'kvinnor med vapen'.

Mitt briljanta jag sa...

Haha, gud vad jag håller med om Henry Winter. Jag lämnade boken med en fet crush på honom. Handdarrande, hjärtbultande. Åh Henry! Varför är man så... förutsägbar?

The Girl Least Likely To sa...

Karin: Haha, jag vet. Och det sorgliga är att han har samma effekt på mig idag som han hade när jag var femton. Man borde ha vuxit ifrån sådana barnsligheter. "En morbid längtan efter det romantiska, kosta vad det vill" indeed.

Mittbriljantajag sa...

Jag var 24 när jag läst den...;)