måndag 12 november 2007

Bestsellerlitt



DN publicerade
New York Times bestsellerlista i sin eminenta USA-special i lördags. Jag har läst två av topp 15-böckerna - The Almost Moon och The Abstinence Teacher - inom loppet av de senaste två veckorna och har en tredje på g - hur ska man tolka det? Välvillig tolkning: jag har koll på sprillans ny amerikansk litteratur. Tolkning från magsur antiamerikan: jag är en slav för det amerikanska kulturemperiet. I vilket fall som helst, den tredje bestsellern är den bok som just nu toppar listan - Book of the Dead av Patricia Cornwell. "No one is better than Cornwell" lyder blurben (jo, det ÄR ett vedertaget ord - SAOB, anteckna!), och jag kan inte låta bli att undra om det rör sig om a) ett pressklipp från en gammal Cornwell, på tiden då hon faktiskt var bra eller b) kreativ källkritik ("No one [except Tess Gerritsen, Kathy Reichs, Karin Slaughter and all the other forensic crime novelists out there] is better than Cornwell"). Nej, nu var jag elak. Men allvarligt talat, det är rätt bedrövligt, såväl språkligt som intrigmässigt. Scarpetta är drygare än någonsin och missförstådd och motarbetad av alla andra brottsbekämpare i USA och Europa, och nu när Cornwell skriver i tredje person istället för första (jag tjatar, jag vet) framstår alla Scarpettas mindre smickrande sidor som outhärdliga. Kan det vara så att till och med Cornwell tröttnat på sin litterära skapelse?

2 kommentarer:

Marianne sa...

Jag har såvitt jag minns aldrig läst något av Cornwell, och det verkar ju inte vara någon större förlust :-)

Antar att du enbart läser henne på engelska?
Håller du med om kritiken i den här (gamla, jag vet) texten: http://tomatonation.com/?p=403

The Girl Least Likely To sa...

Jag gillar ju de tidiga Scarpetta-deckarna, och dit hör Postmortem, så nej, jag håller inte med om kritiken i det fallet. Applicerat på hennes senare alster håller jag dock med till 100%. Cornwell har aldrig varit en duktig stilist, men det kan jag ha överseende med så länge intrigen är spännande och jag får mitt behov av gruvliga deckare med äckliga detaljer stillat. På senare tid har inte bara språket gått från acceptabelt till fruktansvärt - intrigerna och karaktärerna har följt med ner till samma nivå. Trist, men det finns många duktiga amerikanska deckarförfattare som håller måttet bok efter bok - Dennis Lehane, Michael Connelly m fl - så jag får väl hålla till godo med dem.

Och ja, klart jag läser på engelska! :)