måndag 1 oktober 2007

Recension: Water for Elephants av Sara Gruen



“I am ninety. Or ninety-three. One or the other.”

Jacob Jankowski, nittio eller nittiotre, fast i en nutid han inte vill vara en del av, sitter på ålderdomshemmet, dricker äpplejuice ur portionsförpackade kartonger och önskar att det vore ett smakrikt Cabernet Sauvignon-vin. Mest av allt drömmer han sig tillbaka till sin tid som kringresande veterinär på en cirkus under 1930-talet, då han träffade Marlena, underskön stjärna i Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, och elefanten Rosie som ingen utom han själv tycktes nå fram till. Ålderdomshemmets jämngrå konturlöshet varvas med färgsprakande tillbakablickar, och kontrasterna däremellan gör Water for Elephants till oupphörligt fascinerande läsning.

Amerikanskt 30-tal är en oerhört tacksam kuliss att använda sig av i berättelser. Den stora depressionen som följde börskraschen på Wall Street, rationaliseringar, spritförbud, total brist på framtidstro i The Land of Opportunities. Men också en tid för det udda, förbjudna och extravaganta: svartklubbar, smuggelsprit, Al Capone och hans maffiabröder i Chicago, freakshower, exotiska dansöser, cirkussällskap. Water for Elephants är lika mycket tidsdokument som roman, och fastän jag snabbt blev förtjust i den lågmält uppgivna tonen i den parallella nutidsskildringen är det tillbakablickarna till 1932 som gör romanen. Allting är Carnivales fel. Ända sedan jag dekade ner mig i HBO:s mest underskattade, sorgligt kortlivade serie har jag suktat resdamm på ödsliga tågstationer, skäggiga damer, snacksaliga bondfångare, rotlösheten och – i viss mån – laglösheten som tillkommer den nomadiska livsstilen. Själv är jag trygghetsnarkoman och mår psykiskt dåligt om jag inte vet hur min vecka kommer att se ut, och jag gissar (hej, Freud!) att det är just min förkärlek för det rutinmässiga och invanda som gör att jag i fiktionernas värld söker mig till raka motsatsen. Däremot tror jag inte att man behöver vara varken trygghetsnarkoman eller torsk på det karnivaleska och nomadiska för att uppskatta Water for Elephants. I slutändan är det, som med så mycket annat, kärlekshistorien som berör mest. Gruens lyhörda, stillsamt poetiska språk och hennes genomsympatiska berättarröst skapar mersmak, och fastän jag läste ut romanen för flera dagar sedan har Jacobs berättelse lämnat ett stråk av bitterljuvt i mitt litterära minnesbibliotek. Jag läser inte om böcker särskilt ofta, har tillräckligt svårt att försöka hålla mig uppdaterad på allt nytt, men något säger mig att jag kommer återvända till Water for Elephants.

Favoritpassage: "I used to think I preferred getting old to the alternative, but now I'm not sure. Sometimes the monotony of bingo and sing-alongs and ancient dusty people parked in the hallway in wheelchairs makes me long for death. Particularly when I remember that I am one of the ancient dusty people, filed away like some worthless tchotchke.
But there's nothing to be done about it. All I can do is put in time waiting for the inevitable, observing as the ghosts of my past rattle around my vacuous present. They crash and bang and make themselves at home, mostly because there's no competition. I've stopped fighting them.
They're crashing and banging around in there now.
Make yourselves at home, boys. Stay awhile. Oh, sorry - I see you already have.

Damn ghosts."


Betyg:

6 kommentarer:

Marianne sa...

Noteras på inköpslistan omedelbart!

Finfin recension, och sedan kikade jag lite i boken på Amazon.

Den verkar helt underbar.


G'night

The Girl Least Likely To sa...

Den är helt underbar. Läs!

Karin sa...

Oh, my! Detta verkar ju så finfint att jag nästan måste KÖPA istf BIBLIOTEKSLÅNA. Tänk! /Flaskpostar-ka

Calliope sa...

Ha! Nu förstår jag varför en sådan trygghetsjunkie som jag tvångsmässigt köper stora mängder fantasy :) Strålande analys! Och mycket bra bok, verkar det som. Blir nog kanske tvungen att köpa den också...

Jessica på sapere aude sa...

Åh! allt som ens andas antydan till att påminna om Carnivale hamnar genast på min topplista. Det låter helt toppen, och som vanligt lovebombar du med bravur!

Erika sa...

Jag blir sugen på att läsa den här boken enbart för det vackra omslagets skull... Höll dock på att få en chock när jag kollade in den svenska versionen:
http://www.bokus.com/b/9789170025730.html?pt=search_result
Den må använda samma vackra bild som grund, men har slaktat den totalt genom att täcka den med ett gigantiskt gult cirkustypsnitt i som riktigt skär sig mot den övriga färgskalan. Helt groteskt. Dessutom heter den "Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow", aningen fritt tolkad titel. Slutsats: På svenska ger den en helt andra vibbar.