onsdag 10 oktober 2007

Om Oprahs bokklubb och säkra kort versus klimakterielittfrämjande



Oprah Winfrey har avslöjat sitt senaste bokklubbsval: Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Márquez. Den kommersiella tajmingen hade knappast kunnat vara bättre - en stor, påkostad Hollywoodfilmatisering i Mike Newells regi går upp på amerikanska biografer nästa månad. Många amerikanska författare har klagat på hur Oprah gått från att lyfta fram och stötta i högsta grad levande, nya författarskap till att premiera säkra kort. Först Jeffrey Eugenides' (UNDERBARA, vill bara poängtera det) Middlesex, som vann Pulitzerpriset för flera år sedan och var en stor framgång långt innan Oprah gav sig in i leken, och nu García Márquez - som för övrigt redan varit del av bokklubben tidigare, då med Hundra år av ensamhet. Fastän Oprahs vilja att bilda det amerikanska folket är sympatisk är jag benägen att hålla med Jennifer Weiner i hennes kritik. Många läsvärda författare som verkar i den där besvärliga fållan mellan fin- och fullitteratur har fått ett välförtjänt genombrott då deras böcker valts ut av Oprah. Jag tänker till exempel på Elizabeth Berg, Janet Fitch och Wally Lamb, vars förening av hög litterär kvalitet med underhållning och emotionellt patos, särskilt när det gäller kvinnliga erfarenheter gör dem till ypperliga klimakterielittkandidater. (För övrigt myntade jag begreppet "klimakterielitt" efter att ha läst några av Oprah's bokklubbsval.) Vem ska nu förse mig med klimakterielitt, och vem ska lobba för en litterär subgenre som ofta hamnar i kläm mellan bestsellerlistorna och kultursidorna?

Man kan fråga sig om det är kontroversen kring Oprah's Book Club-utnämnda A Million Little Pieces av James Frey - en debatt om autencitet, lögn och förtal som får Maja Lundgren-debatten att framstå som en västanfläkt - som gjort att Oprah numera satsar på redan beprövade kort. Jag bestrider inte det faktum att Gabriel García Márquez är en oerhört läsvärd författare, men nog känns utmärkelsen läskigt synkroniserad med filmen? Och, som Jennifer Weiner skriver, vad blir Oprahs nästa bokklubbsval? Bibeln?

5 kommentarer:

Spectatia sa...

Näh?! Förutom att jag förstår och sympatiserar med din poäng, måste jag säga att det här var lite roliga nyheter ändå. Håller precis på med de sista sidorna i Love in the Time of Cholera, och hade ingen aning om att det var film på gång. Alltid lite roligt att jämföra när man först har läst boken. :-)

The Girl Least Likely To sa...

Ja, visst är det roligt när man läser en bok och den helt plötsligt dyker upp i andra sammanhang? Älskar när det händer.

Missförstå mig rätt, jag har gillat allt jag läst av García Marquéz, men det här valet kändes så oerhört styrt av marketing och, som sagt, som om Oprah "safar" därför att hon är rädd för att nya, oprövade författare ska ställa till besvär. Som t ex James Frey med hela autencitetsdebatten, eller Jonathan Franzen som vägrade medverka i Oprahs program efter att hon valt ut hans The Corrections (skitbra bok!) till bokklubben. Jag tycker att det är de oväntade valen som är roliga, och i det här sammanhanget var Kärlek i kolerans tid ett väldigt väntat val.

Spectatia sa...

Förstår precis, och håller med. Det är svårt att hitta bra tips i "kläm-genrerna", så vi får hoppas att det här inte blir en vana för Oprah.

The Corrections, ja! Sååå bra! :-)

Ika sa...

Jag är inte så insatt i Oprahs bokklubb, inte mer än att den finns och att hon lyckas få massor av människor dels att läsa böcker och dels att läsa böcker de förmodligen inte hade hittat annat. Plus att de bäcker hon lyfter fram hypas enormt även på annat håll. Sympatiskt, tycker jag, just den här biten om att hon har en läsfrämjande inverkan. Det du skriver om att hon har gett "mellanförfattarna" välförtjänta genombrott gillar jag också, har bara inte varit medveten om det tidigare. Synd om hon inte vågar hålla fast vid det nu. Man tycker ju annars att Oprah borde vara tillräckligt stor, och hennes bokklubb likaså, för att tåla lite debatt kring bokvalet? Eller?

(För övrigt har jag två av Wally Lambs böcker stående olästa, på originalspråk dessutom, I Know This Much Is True och She's Come Undone. Har du läst dem? Åsikter?)

The Girl Least Likely To sa...

Ika: Läs, läs, läs! Både I Know This Much Is True och She's Come Undone är jättebra, riktiga läsupplevelser. Den förstnämnda är 900 sidor. Jag tyckte den var för kort.