onsdag 10 oktober 2007

Om guilty pleasure-läsning och gråtmilda lördagseftermiddagar



Hett tips för er som gärna guilty pleasure-läser engelskspråkig romance och chick lit: bege er till nya Akademibokhandeln Söder och fynda fiction med smetiga, rosa omslag för 59 kronor styck! Jag var där häromdagen och funderade på Nicholas Sparks eftersom jag älskar att fulgråta till Sparks-filmatiseringar regniga lördagseftermiddagar. Det är renande på något sätt; katharsis via känsloporr. Till slut blev det istället My Best Friend's Girl av Dorothy Koomson, en riktigt tårdrypande historia om svek, kärlek och förlåtelse - perfekt substitut för snyftarfilmer, tänker jag. Handlingen i kort: två bästa vänner bryter efter att den ena väninnan varit otrogen med den andras fästman och - the drama! - blivit gravid med dennes barn. De hörs inte av förrän den ena - hon som låg med fästmannen - är döende i cancer och vill att hennes före detta väninna ska adoptera hennes dotter, resultatet av otroheten med huvudpersonens ex. Dramatik och melodrama till tusen! Jag har inte varit på humör för att läsa My Best Friend's Girl ännu - det ska till ett särskilt slags gråljus, en frusen, romantiklängtande själ för att jag ska bli sugen på den här typen av böcker. Med tanke på årstiden och min tendens att alltid bli jättesentimental och lättrörd på hösten borde det ideala tillfället infinna sig snart.

2 kommentarer:

Ylva sa...

Visst kan man bli sugen på att frossa i prinsessbakelselitteratur (?) men besides that: är det inte så f**king typiskt att "den onda kvinnan" det vill säga hon som stal en annan kvinnas man, får sitt straff och blir sjuk och dör. Mycket vanligt kausalt förlopp i sliskfilm och slisklitt (t ex i Marian Keyes finns det alltid onda kvinnor som blir utan man som straff eller blir tjocka). Jag gillar inte den där självgoda sensmoralen, jag är rent av mycket fientligt inställd till den ,därför kunde jag inte knipa igen när jag läste om din guilty pleasure-eftermiddag... Själv kan jag njuta enormt av filmer som Love Actually, och antagligen finns det någon otäck sensmoral i den också, som undgått min radar!?

The Girl Least Likely To sa...

Ylva: Jo, den sensmoralen är helt vidrig, jag håller med. Började läsa boken hos frisören nyss och det är bara så svartvitt och sockerkladdigt, men jag tror att det är precis vad jag behöver efter "Kevin".