tisdag 2 oktober 2007

Konstiga cravings

Hela dagen har jag, hobbyvegetarianen med fem sorters quornprodukter i frysen, varit sugen på blodpudding. Blodpudding! Hårdstekt, med massor av lingonsylt och vitkål och - håll i er nu - extra knaperstekt bacon vid sidan av. Utåt sett fortsätter jag med min duktig demivego-rutin, men inombords dreglar jag värre än Cujo. Vad är dealen med det? Blodbrist? Järnbrist? Skörbjugg? "IS IT LUPUS?"

3 kommentarer:

Ika sa...

Kanske det faktiskt är järnbrist? Inte för att mina järnbristperioder brukar ge mig cravings efter blodmat, men så har jag å andra sidan alltid haft obehag för allt vad blod- och inälvsbaserad mat heter. Det finns ju teorier om att kroppen behöver det man har ett starkt sug efter - salt efter mahsjuka t.ex, och åtminstone det exemplet är ju logiskt.

Jessica på sapere aude sa...

Köp Blutsaft! Finns på hälsokosten och jag svär att det är det som håller mina värden i topptrim (jag äter inget animaliskt alls).

The Girl Least Likely To sa...

Tack för tipsen! Jag stillade mina animaliska drifter med pasta carbonara gjord på facon. :D Facon = bästa ordet.