torsdag 11 oktober 2007

Joy Division + Tim Davys (för hungrig för originell rubrik, sorry)

Jag hade precis klivit ut från frisören, helt Uma Thurman i Pulp Fiction (i alla fall i en halv minut, innan regnet förstörde allt) när jag hörde det välbekanta riffet, de monotona trummorna, världens bästa inledning: "Dead Souls" av Joy Division. Helt plötsligt kändes regnet passande; mitt hjärta växte en storlek för varje trumslag. Det här kommer att bli en Joy Division-höst, mark my words.

Och Johanna L? Jag tror så här: Tim Davys = Carl-Johan Vallgren. Samma förlag, samma frisyr, samma kärlek till det absurda. Och är inte "mjukdjur" ett ord Vallgren skulle kunna använda? Det skulle dessutom kunna förklara min instinktiva, omedelbara aversion gentemot Amberville - vi snackar alltså pre-purjolöks- och disktraseterror. (For the record: jag fick varken eller. Men jag ogillar PR-kupper.) Jag har verkligen jättesvårt för Carl-Johan Vallgren. Inte C-J författaren så mycket som C-J Estradören, Musikern, Konstnären, Kulturkavajen. Maja Lundgren, det är inte bara du.

5 kommentarer:

Johanna sa...

Jag har jättesvårt för CJ Författaren, har knappt koll på vad han gör / är annars. Men hans August-bok är ju så... mustig... värsta tänkbara.

Sara sa...

Jag tycker att Vallgren är lite rolig, han är sur och har storhetsvansinne och sticker ut. Däremot är det obegripligt för mig hur hans böcker kan bli så hyllade. Han är en fäsör och en härmapa - that's it!

The Girl Least Likely To sa...

Johanna: Mustiga skrönor är VERKLIGEN inte min kopp te, men jag tyckte ändå att den där kärlekshistorian var helt okej i sin genre. Har inte läst något annat av honom. Men hans musik, herregud, jag dör! Författare borde inte tillåtas att extraknäcka som artister, särskilt inte om de är lika pompösa och jobbiga som C-J.

Pi sa...

Är inte ordet estradör något som automatiskt får alla varningsklockor att gå igång? Mitt alarmsystem löper amok när någon kallar sig själv estradör. Det är bara år av tränad självbehärskning som hindrar mig från att fly skrikande.

Mustig skröna är också ett seriöst no-no i min värld.

Johanna sa...

"Estradör", ja, oh ja! Jag håller med helt om det ordets avskräckande effekt!