fredag 12 oktober 2007

Istället för solar plexus-knytslag: sockervaddschock

Jag vet att jag sade att jag var i behov av lite fluff efter den emotionella kallduschen som var We Need to Talk About Kevin, men herregud, att läsa My Best Friend's Girl efter "Kevin" känns som att byta ut ett smakrikt årgångsvin mot en bib Blue Nun. Sååå smetigt och sockersliskigt och tillrättalagt, med en rätt obehaglig moralkakig biton: den onda kvinnan (The Adultress) straffas med döden, vad ska man tycka om det? Oh well. Jag hävdar att det är nyttigt, nödvändigt rentav, att läsa dåliga böcker då och då. Särskilt i direkt anslutning till En Stor Läsupplevelse. Katharsis via sockervadd, typ. Något att rensa smaklökarna med. Håller ni med?

6 kommentarer:

Jessica på sapere aude sa...

Så där... Efter en stor läsupplevelse har jag snarare behov av en helt annan sorts litt än den jag precis avslutat. Men väldigt sällan läser jag "dålig litteratur" (åh, dessa epitet!) som chick litt (aldrig läst nån jag gillar faktiskt, ska dock ge mig på Mara Lee, om hon nu kan sägas tillhöra genren, så småningom) eller annan sötsliskig smet. Snarare så att jag efter realism vill ha magi, efter amerikansk storstad vill ha svensk landsbygd etc. Men det gäller nog efter de flesta böcker (även om jag nog kan snöa in på en genre - eller en författare - emellanåt.

Ps för slisk köper jag glossiga magasin, och det gör jag en masse, Mari Claire och amerikanska eller brittiska Elle är favoriterna.

The Girl Least Likely To sa...

Jessica: Mara Lee är INTE chick lit, lovar! Visserligen leker hon med flärdromanens form, men hon är poet ut i fingerspetsarna och jag kan nästan garantera att du har en riktig upplevelse framför dig.

Glossiga magasin fyller såklart samma funktion som rosakladdig chick lit, men jag föredrar faktiskt kladdet i bokform. Oftast.

Anastasia sa...

För ett tag sedan var det en recension av My Best Friend's Girl på typ RICHARD & JUDY'S BOOK CLUB, och Judys dåligt applicerade läppstift, samt Richards åldersopassande vrist-över-knä-sittställning och det de sa om boken fick mig att känna mig väldigt oren. Det brittiska omslaget bara... guuuud. Är den lika dålig som den verkade?

The Girl Least Likely To sa...

Oh yes, den är lika dålig som den verkade! Men ibland är det skönt med dåliga böcker. Trevlig helg på dig babe!

Ylva sa...

What did I tell you...

Pi sa...

Dåliga böcker är grejen, vissa dagar. Bara de inte är för kassa. Det finns en gräns... Och den ska jag nog blogga om istället.