måndag 22 oktober 2007

"I don't know what happened first, and it's kinda laid a mind-fuck on me"



Okej, jag är fortfarande i det där transartade gränslandet mellan film och verklighet och känner på mig att jag kommer drömma om Laura Derns groteskt förvridna ansikte i natt. Exakt vad jag tyckte om Inland Empire vet jag faktiskt inte än. Här är i alla fall några saker jag gillade:

De hårdsminkade tjejerna som dansade till "Locomotion". Den röda lampan i sovrummet ("notice the red lamp" - en gammal Lynchmarkör mitt i all förvirring, I like). Alla oväntade cameos (William H. Macy, Mary Steenbergen, Laura Harring). Harry Dean Stanton (alltid helt underbar). De Donnie Darko-aktiga sitcomkaninerna. Hollywoods mörka baksida. Grace "Sarah Palmer" Zabriskie som bara blir otäckare och otäckare för varje år. David Lynchs röstcameo. Kameravinklarna och, framför allt, LAURA DERN. Herregud vilken makalös prestation, hon bär verkligen upp hela filmen! Varför ser man inte henne i fler och större roller?

Saker jag inte gillade fullt så mycket/måste hinna smälta:

Istället för Angelo Badalamenti: någon slags Enya-musik. Känslan av att Lynch här, till skillnad från i tidigare verk, ibland använder det obegripliga som något slags självändamål. Och trots en av Lynchhistoriens otäckaste scener fann jag mig själv märkligt oberörd. Jag brukar vara mentalt och känslomässigt däckad i en vecka efter att ha sett en ny Lynch-film på bio. Den sista halvtimmen berörde, det gjorde den. Men på det stora hela? Jag vill inte säga att det var en axelryckning, för det finns vissa isolerade scener som är helt jävla briljanta, men som helhetsintryck lever den inte upp till Mulholland Drive, fastän liknande teman och motiv dyker upp. Hmm, jag måste nog se om den för att kunna komma med ett definitivt omdöme.

Men herregud! Laura Derns förvridna ansikte! Jag skulle kunna bildgoogla och skrämma skiten ur er, men så elak vill jag inte vara.

I slutändan summerar nog Laura Derns rollkaraktär Inland Empire bäst: en massiv "mind-fuck". Jag råkar ju vara väldigt svag för mind-fucks i alla dess former, men jag skulle nog inte rekommendera Inland Empire till en David Lynch-oskuld.

9 kommentarer:

Anastasia sa...

Tack för att du inte postade BILDEN. jag mår dåligt bara av att tänka på det, och måste erkäna att det är enda gången jag har skrikit rätt ut på bio. Det jag gillade mest med Inland Empire är scenen med Nikki och de tre hemlösa på Walk of Fame. Och monologen! "Fucker's been sowin' some serious shit."

Anonym sa...

Mycket bra recension! Även om jag anar något lite krampaktigt i den, ungefär som den i filmen.

/glädjedödaren (som är ett stort Lynch-fan)

The Girl Least Likely To sa...

Anastasia: JAG VET! Gud, det var verkligen tortyr att sitta igenom den sekvensen. Jag skrek inte rakt ut, men däremot höll jag för ögonen och slängde mig rakt i Anders' knä. Hans reaktion: "Men gud, jag var ju inte rädd förrän du freakade ur".

Och ja, Walk of Fame-scenen och monologen!!!

Anonym: Jag tycker faktiskt att du ska ge filmen en chans till! De sista trettio minuterna är skitbra, och du missade "skrika rakt ut/hoppa ner i knäet på bänkgrannen"-scenen om du gick efter halva. I'm just sayin'. :)

Anonym sa...

Haha ja jag ska självklart se hela filmen. Det bestämde jag mig för samma sekund som jag gick, trots att jag var rätt nöjd över mig själv just då som "vågade" gå mitt i en ny Lynchfilm.

Men du måste se "1408" som har premiär på fredag! (som om jag behöver säga det till dig) Den kommer du älska - det gjorde jag. Det värsta var att jag inte hade nån bänkgranne att hoppa upp i knät på. Såg den helt ensam i biografen. det du!

Carola sa...

Hej! Jag har följt din blogg ett tag och har nu startat en egen bokblogg. Ville bara tala om att jag har länkat till dig. Om du inte tycker att det är okej så får du säga till. Du får gärna länka till mig också.

http://bokmamman.blogspot.com/

Anna sa...

Jag såg den över två-tre glas rödvin, det passade mycket bra. Salongsberusning och Inland Empire var spännande.

masha sa...

jag måste bara inflika att jag inte tyckte att 1408 var så bra. visst, den var väldigt läskig till en början. ända in i... ja, typ mitten av filmen. sedan blev jag uttråkad.

The Girl Least Likely To sa...

1408 ska kollas in omgående. Jag gillade verkligen novellen av Stephen King, och det faktum att min celebrity husband John Cusack spelar huvudrollen gör mig knappast mindre sugen. :)

The Girl Least Likely To sa...

Och Carola, klart du får länka! :)