torsdag 11 oktober 2007

The final countdown

Nu har nedräkningen verkligen börjat. Om drygt tre timmar vet vi. Själv tänker jag följa allt live på DN.se. Vill vara med från och med det att dörren öppnas, det förväntansfulla sorlet dämpas och Horace läser upp motiveringen på fem språk. Jag hoppas fortfarande Oates, men det känns som om det börjar bli Astrid Lindgren-varning på det där, dvs not gonna happen. Vi får väl se.

Uppdatering:

Iskalla händer, oregelbunden puls, ostadig kaffemage, dålig koncentrationsförmåga, en allmän aura av rashäst innan det stora loppet. Den här litteraturjunkien har drabbats av pre-Nobelprissjukan. Någon annan?

6 kommentarer:

Lise sa...

Hah! Astrid Lindgren-varning är härmed ett begrepp.
Och ja, jag tror dessvärre också att Oates hamnar under den kolumnen.

The Girl Least Likely To sa...

Lise: Ja, visst känns det så? Tyvärr, säger jag som avgudar (nästan) allt den maniskt produktiva kvinnan skrivit.

Hannah sa...

Jag hejar helt klart på Hugo Claus, även om jag har bara läst en av hans böcker och om han säkert inte ska få priset. Lite patriot måste man ju vara. Fast nu blev jag ju sugen att prova läsa Joyce Carol Oates, så jag hoppas lite att hon vinner med, så att det ska komma en massa billiga pockets av henne även till min lilla stad!

Spectatia sa...

Iskalla händer, oregelbunden puls, ostadig kaffemage, dålig koncentrationsförmåga, en allmän aura av rashäst innan det stora loppet? Ja, faktiskt alltihopa. Gnägg!

Men oavsett hur det går för våra olika favoriter så tänkte jag fråga dig om Oates-tips för att försöka bekanta mig lite mer med henne. Har bara läst Solstice, och den var liksom bara lite sådär, tyckte jag, men tänke ge henne minst en chans till. Var börja?

Lise sa...

Haha, jag kan inte låta bli att smittas av din nervositet//förväntan när jag läser dina rader..! :P
Ska kasta i mig lunchen och bänka mig framför radio och internet sen!
Må bäste kvinna (syftar på Oates) vinna! Hon är en rätt ny bekantskap för mig, och, me like!

The Girl Least Likely To sa...

Spectatia: Jag ger samma råd till dig som jag gav till Ylva - börja med Blonde! Det är en massiv, totalt uppslukande skildring av Marilyn Monroe där hon blir en slags symbol för Amerikas fixering vid myter, och den går inte att lägga ifrån sig.