torsdag 25 oktober 2007

Dagens citat, eller: varför Alice Sebold får mitt alternativa Nobelpris

"When was it that you realized the thread woven through your DNA carried the relationship deformities of your blood relatives as much as it did their diabetes or bone density?"

Jag sjunker djupare och djupare in i The Almost Moon, och hänförs över hur Alice Sebold, här liksom i The Lovely Bones och Lucky, kan skriva så klarsynt och vackert om det hemska. I händerna på en annan författare, med mindre sensibilitet och stilistisk mognad, hade samtliga hennes böcker blivit feel bad-litteratur av värsta sorten. Potentialet finns där: en flicka sexmördas, en collegestudent och klassisk Duktig Flicka blir brutalt våldtagen, en medelålders kvinna dödar sin åldriga mor som hon haft ett minst sagt komplicerat förhållande till. Som sagt, det kan lätt glida över i feel bad-territorium. Inte hos Sebold. Hennes enkla men självlysande språk och inkännande personporträtt gör att det svåra, hemska och sorgliga framstår som poetiskt, ja, jag är frestad att skriva vackert. Inte själva handlingen, givetvis, men sorgearbetet, den inre läkprocessen. Förra veckans bokfemma gick ut på att nominera kandidater till ett personligt Nobelpris. Jag upplåter härmed en av mina fem platser till Alice Sebold, med följande motivering:

"För hennes förmåga att, på en skenbart enkel men självlysande prosa, skriva vackert och inkännande om det outhärdliga."

Mina andra fyra kandidater till mitt alternativa Nobelpris kommer snart. Stay tuned, kids!

Inga kommentarer: