tisdag 4 september 2007

ÄNTLIGEN! (Fast tre veckor försent)



Nu har jag äntligen lyckats få tag på ett exemplar av Myggor och tigrar! Jag började läsa på en gång, och än så länge är det mycket lovande. Maja Lundgren är så långt ifrån blygsam, sparsmakad och balanserad man kan komma, och det gillar jag. Redan på första sidan anges tonen: "Jag var trettiotre år, precis som Dante [och Jesus, är det väl underförstått...] när han blev stoppad i en så kallad "selva obscura", en mörk skog. Demonerna i mitten av min väg var verkliga." Om och om igen blir jag påmind om Strindbergs Inferno, och jag tänker att det är väl för jävligt, egentligen, att manliga författare med storhetsvansinne och paranoia hyllas som Stora Konstnärer medan Maja Lundgren och Carina Rydberg målas ut som patetiska, lättstötta fruntimmer med skev verklighetsuppfattning. Jag vet, urgammal historia, sparka in öppna dörrar, yada yada, men det ändras ju aldrig! Och så länge det luktar ruttet om könsmaktsordningen i svenskt kulturliv är det väl vår förbannade plikt att göra något åt det istället för att titta bort och låtsas att det doftar rosor?

Det här blir mitt sista inlägg för ett par dagar. Imorgon åker jag på en synnerligen vuxen jobbrelaterad resa, därefter blir det flytt. A bientôt, mes amies! Puss.

PS: Köpte skitsnygga jeans (mörkblå, smala, lagom hög midja, perfekt passform) från Johan Lindeberg och en mycket stilig argylemönstrad tröja idag. Idag hjärtar jag den klassiska preppystilen. Mörka jeans, lammullströja, välvårdad page och yllekappa. Så fint! Puss igen.

PS2: Jag har instruerat mig själv att bara vara inloggad på Facebook i tiominutersintervaller. Det funkar sådär. Puss puss, för sista gången nu.

5 kommentarer:

Johanna Ö sa...

Jag gillar ju att hytta med näven i feministiskt avseende men - jag tycker både herrar män och fru kvinnor är lite fjantiga när de drabbas av den här typen av storhetsvansinne och paranoia.

Dock tycker jag det fortfarande är alla människors rätt att göra så mellan varven. Sedan är det väl gränsdragningen då, mellan det privata och det offentliga. Även detta ur båda könens synvinkel of course.

Johanna Ö sa...

Alltså, med fjantet - jag gör ju så själv, inget ont i att hamna där men sedan kan man väl tycka att det är lite onödigt av oss alla att hamna där ibland?

OCH: det maja drabbats av är verkl ingenting som skall viftas bort som lite fjant, oh nooo

The Girl Least Likely To sa...

Johanna Ö: Jag fattar vad du menar, och det ÄR ett rätt fjantigt beteende oavsett om det kommer från Stora Viktiga Manliga Författare eller (OBS! Ironi) bindgalna fruntimmer med förföljelsemani. Men då borde bemötandet vara detsamma, och det är det ju inte. Alls.

Nu är jag så tidigt i boken ännu att jag inte riktigt kan uttala mig om det hon drabbas av, men jag blir så förbannad över att alla kritiker plockar fram de minsta, mest löjeväckande exemplen och gör det enbart för att förminska och håna Maja. Jag skulle verkligen inte vilja vara i hennes skor just nu.

Anonym sa...

Hello! Läser din blogg ibland och blir nyfiken. Vart ska du flytta?
H/Anna (ett fan!)

The Girl Least Likely To sa...

Anna: Jag har flyttat till Tyresö strax utanför Stockholm, till något slags mellanting mellan radhus och lägenhet. Mycket vuxet. :)

PS: Tack!