torsdag 27 september 2007

Morgondimma

Jag gick till bussen i dimma; Baker Street anno 1890 bland morgontrötta pendlare. Gud, jag måste läsa om alla Sherlock Holmes-berättelser. Allt jag upplever påminner om en bok jag läst - borde det inte vara tvärtom? Det där är inte mina ord utan Meg Ryans, i en film som hennes numera sorgligt sönderbotoxade ansikte sett till att det aldrig blir en uppföljare till. Så fort jag ställs inför en situation - vilken som helst, vardaglig eller potentiellt livsförändrande - tar jag till litteraturen och popkulturen. Just nu, när situationen faller in under den andra kategorin, flyttar jag mig mentalt till min läsfåtölj med en Sir Arthur Donan Doyle-berättelse i knät. Framför mig en kopp sött och mjölkigt te, två spinnande katter på fotpallen. Jag är kryptisk, jag vet. Berättar mer sen.

Inga kommentarer: