lördag 1 september 2007

The Girl Least Likely To: The Skunkdagbok Years (del 3)

Att promenera längs lummiga förortsgator (the streets where you were raised) är förenat med livsfara. Särskilt så här års, när äppelträden dignar av nästanmogen frukt och dofterna av grillos och nyklippt gräs stiger långt, långt över mexitegelhusen. Det väcker så många underliga tankar om bolån och leende golden retrievers; gigantiska studsmattor och solmogna krusbär man plockat från sin egen trädgård. Cykelavstånd till skolan man lovade att aldrig återvända till, särskilt inte på andra sidan katedern. Senare, när barnen blivit större: bokklubbskvällar med smakrikt rött vin, som i Desperate Housewives fast med riktiga, grånade tanter med celluliter under långkjolarna. Plötsligt ser man inte de uppgivna minerna på Vivo eller klistermärkerna från Nationaldemokraterna som inte går att skrapa bort från lyktstolparna hur mycket man än försöker. Bara gröna gräsmattor, skrattande ungar som lär sig cykla utan stödhjul (som heter Lydia. Mitt bästa barnnamn!) och Stabilitet.

Jag är tjugofem år och romantiserar (retuscherar) min barndom bortom vett och sans. Det känns rätt perverst, faktiskt.

© The Girl Least Likely To 2005-08-14

Inga kommentarer: