söndag 23 september 2007

Flyttlådenostalgi

Är jag södra Stockholms mest sentimentala person? Efter den här eftermiddagen börjar jag tro det. Vi, det kollektiva, av kyrkan välsignade viet, skulle bära ner lådor till källarförrådet, och jag trodde att jag skulle klara av att lämna ifrån mig min barndom, låta gamla förnumstiga uppsatser ("ordet hat är ett starkt ord som inte bör missbrukas, men jag kan ändå med rent samvete säga att jag verkligen hatar följande saker: mobbning, rökare, djurplågare, Ultimata Thule, death metal, alla former av alkohol, orättvisor och fega människor som inte vågar stå för sina åsikter"), Läslusen-böcker, popkalendrar och sönderälskade gosedjur samla damm i en fuktig källarlokal. Jag trodde fel. När det var dags att kånka in lådorna fick jag hjärtsnörp av en huvudlös Barbiedocka. Det slutade med att jag räddade med mig ett tiotal ungdomsböcker från Läslusen, böcker jag inte läst på ett och ett halvt decennium men nu helt plötsligt inte klarade av att skiljas från. Mest räddade jag amerikanska spökhistorier riktade till tonårsflickor med titlar som Flickan i spegeln, Skuggornas hus och Flickan från andra sidan. Flera av dem var skrivna av Betty Ren Wright, en amerikansk författare som skrivit ungdomsböcker om spökhus och mysterier i flera decennier. Jag älskade hennes böcker i tolv, trettonårsåldern - de var spännande och lagom otäcka utan att förlora den där härligt mysrysiga känslan. Hennes böcker är sprängfyllda med hotfulla skuggor, dammiga vindsrum, ödsliga gamla hus och excentriska gamla mostrar - stämningsfullt, spännande och alltid, alltid med lyckliga, något tillrättalagda slut. Några googlingar senare upptäcker jag att hon fortfarande är verksam som författare; hennes senaste alster utkom så sent som 2006. Det känns fint att veta att det fortfarande finns små storögda tolvåringar svältfödda på atmosfär och spänning som ligger instängda på sina flickrum och sträckläser Betty Ren Wright-böcker.

Finns Läslusen, Wahlströms egna bokklubb för barn och ungdomar, fortfarande kvar? Någon som vet? Jag funderar på allvar på att bli medlem.

7 kommentarer:

Katarina sa...

Oj, vilken tripp down Memory Lane!

Som gammal fanatisk medlem i Läslusen så skulle jag inte alls bli förvånad om en stor del av Wahlströms klirr i kassan under några år i mitten av 90-talet kom från min veckopeng. Jag hade till och med en speciell liten "låda" i glas med lock ovanpå min garderob där jag jag speciellt sparade undan pengar för mina beställningar från den glossiga lilla katalogen som damp ner i brevlådan - var det en gång i månaden?

Sen satt man där och bläddrade sönder den där stackars lilla katalogen och prickade av böckerna som skulle köpas. Det blev nog flera hundra böcker genom åren.

För ungefär ett år sedan så städade jag mitt förråd och fann flera kartonger med mina gamla flickböcker. Efter många om och men - sååå svåra att göra sig av med - så kom jag slutligen fram till att det antagligen finns massvis med unga tjejer där ute som skulle uppskatta dem mycket mer än mig i nuläget, så jag sålde och gav bort samtliga.
Om jag ångrar mig? Njae. :)

Katarina sa...

Bara för det så var jag tvungen att googla och hittade detta:

http://www.laslusen.com/

:)

Katarina sa...

"Var fjärde vecka får du Läslusens maffiga klubbtidning direkt hem i brevlådan. I den finns det över 100 böcker att välja bland – och du kan också köpa coola smycken och andra roliga saker i Prylfynd."

Oh, my God - den där prylsidan hade jag totalt glömt bort! Vad var det de sålde där egentligen? Att jag inte minns! Pennor och sånt va?

Nu sitter jag här och blir sjukt nostalgisk!

The Girl Least Likely To sa...

Åh, vilket fint inlägg, Katarina! Tack för den grundliga researchen, ska kolla in länken så fort jag får tid.

Jag minns att jag brukade köpa popkalendrar från Läslusens prylsida. Planeringskalendrar med idolbilder på New Kids on the Block, Johnny Depp och Richard Grieco (vad hände med honom?) och andra heart throbs cirka 1992.

Linnéa sa...

Själv var jag med i Pollux, bokklubben för hästtokiga. Jag hade säkert över hundratalet böcker samlade i en låda uppe på vinden innan min kära mor slängde dom bakom ryggen på mig.
Jag minns att man fick hem en broschyr där de gjorde reklam för månadens bokpaket och det var alltid månadens höjdpunkt att läsa om vad som komma skulle och sedan få paketet i brevlådan. Tror att ett paket (komplett med 2 böcker och presenter såsom nyckelringar, pennor etc.) kostade runt 100-lappen.

Jag var med i Läslusen också när jag blev lite äldre, men det var Pollux som gjorde att jag tog steget från att läsa Kalle Anka-pockets till riktiga böcker och därmed blev en riktig bokslukerska.

Linnéa sa...

Det och Stephen King/ Dean R. Koontz vill säga.
Jag minns att de första böckerna jag läste som riktar sig till vuxna var Död zon av Stephen King och Nattens ögon av Dean R. Koontz.
Död Zon läste jag alltid i soffan under en filt efter att mamma gått och lagt sig och Nattens ögon sträckläste jag i badkaret.

Många av mina starkaste barndomsminnen är faktiskt knutna till böckerna jag läste. Minns t.ex. den sommaren jag helt försummade mina vänner för att jag inte kunde sluta läsa "Det" av King. :)

Katarina sa...

Linnéa: Åh, jag var också medlem i Pollux, trots ett totalt ointresse för hästar (!) och med noll användning för alla hästprylar man fick med i paketen. Det var såklart böckerna som hägrade!

Var det förresten någon mer än jag som var medlem i Frimme? Känns ju som tokigt mycket nördvarning på det nu, men om jag inte minns fel så var klubben ganska populär då, back in the days i början och mitten av 90-talet. Till skillnad från Läslusen så har jag svårt att tänka mig att den finns kvar nu, då dagens ungdom (tyvärr) kräver mer underhållning än frimärkssamlande.