söndag 16 september 2007

Book, interrupted



""Later, when he considered this night -- and he would think of it often, in the months and years to come: the turning point of his life, the moments around which everything else would always gather -- what he remembered was the silence in the room and the snow falling outside."

Ibland hamnar böcker på undantag, bortskuffade av måsteböcker som tar all uppmärksamhet och energi. Oftast är dessa undantagsböcker riktigt bra - sällan livsomvälvande, men bra. The Memory Keeper's Daughter blev en undanskuffad bok för mig: Kate Atkinson, Mara Lee, Stephenie Meyer och den där kulturmaffiaboken kom ivägen. Nu, med måsteböckerna utlästa och insorterade i bokhyllan, har jag tid för The Memory Keeper's Daughter och konstaterar att det är en väldigt trevlig bok. Vackert skriven, angeläget tema, ett tilltal som påminner lite om Anita Shreve. Gillar ni välskriven amerikansk kvinnolitteratur - tänk de böcker Oprah valde till sin bokklubb för några år sedan; skimrande språk, direkt tilltal, vardagslivets sövande rutin och så plötsligt, i det lilla... - gillar ni det här. Det börjar med en snöstorm. (Inte riktigt en mörk och stormig natt, men nästan - se där, arvet från Edward Bulwer-Lytton lever vidare!) Året är 1964, platsen en sömnig håla i Kentucky. Under snöstormen föds två barn, en pojke och en flicka. Flickan har Downs syndrom, och medan hans unga fru fortfarande är nedsövd gör sig läkaren David Henry skyldig till en oförlåtlig handling: han lämnar bort den lilla flickan och berättar för sin fru att hon dog vid födseln. Davids svek ska komma att forma familjens liv i många år framåt, och som läsare får vi följa både familjen Henry och Phoebe, den bortvalda flickan som växer upp hos en sjuksköterska.

Klimakterielittgeneratorn går igång omedelbart. "A mesmerising tale of love, loss, and redemption"? Check. Småstadsskildring? Check. Konsekvenserna av oetiskt handlande? Check. Och så vidare, och så vidare. Är man som jag förtjust i den här typen av litteratur, som i USA brukas kallas Women's Fiction, är det här trevlig läsning. Visst blir det lite smetigt ibland, och man kan nästan se förtexterna under snöstormsskildringen, men på det stora hela är det en läsvärd roman. Kim Edwards, förlåt att du hamnade på undantag.

1 kommentar:

Calliope sa...

"Klimakterielittgeneratorn" - det tror jag bestämt var det mest träffande ord jag hört på länge. Underbart! :)