tisdag 4 september 2007

Bokfemman v 36: Chick lit

Temat för veckans bokfemma är chick lit, en genre som jag är relativt väl bevandrad i. Det finns dagar då världslitteraturen och de allvarligt syftande romanerna får vänta; dagar då allt man vill ha är en enkel intrig, kul dialog och ett lyckligt slut. När chick lit är som bäst känns genren som ett samtal med en väninna. För att den där förtroliga myskänslan ska infinna sig kräver jag ett par saker:

1. En sympatisk hjältinna. Helt klart den viktigaste punkten - majoriteten av chick lit-romaner skrivs i första person för att skapa den där känslan av förtrolighet och intimitet, och i de allra flesta fall har huvudpersonen en rad motgångar hon måste genomgå för att komma till sitt mål (som, fastän manliga litteraturkritiker gärna inbillar sig motsatsen, faktiskt inte alltid är att skaffa sig en karl). Jag vill heja fram hjältinnan och glädjas med henne när allt löser sig, inte sitta och störa mig på hur osympatisk hon är. Det finns helt klart en poäng med att skriva romaner med osympatiska huvudpersoner, men när det gäller chick lit vill jag att hjältinnan ska kännas som en kompis.

2. Bra språk. Låt oss vara realistiska: jag kräver inte stilistisk perfektion. Jag klarar mig utan vindlande liknelser, stilövningar och stora ord, men det MÅSTE vara välskrivet. Min definition av chick lit-välskrivet är att det ska flyta på bra, vara rappt och kul skrivet och inte, under några omständigheter, överanvända adjektiv. Jag vet att många gillar Cecilia Ahern, men efter femtioelva "she said excitedly" och "she nodded happily" kände jag mest för att kasta PS I Love You i brasan. Alltså: språket måste flyta. Förmodligen är det ingen slump att flera av mina favoritförfattare i chick lit-genren har en universitetsexamen i engelska. Jennifer Weiner har till och med gått Creative Writing-kurser med Joyce Carol Oates som lärare vid Princetons universitet. Bara för att det inte är kärnfysik behöver inte språket brista.

3. Humor. Specifikt: rapp, sarkastisk/ironisk humor. Jag vill skratta, och helst inte bli idiotförklarad. Punkt. Slapstickhumor funkar för Bridget Jones, men hon är undantaget som bekräftar regeln.

4. Miljöerna. Det ska helst vara miljöer jag själv inte känner till, och lite glamour skadar inte. Hellre Hartford, Connecticut än Täby, hellre amerikanska arvtagerskor på lyxyachter i Saint Tropez än Östermalmsmaffian på skidsemester i Verpan.

Nu när jag etablerat mina regler för vad en bra chick lit-roman bör innehålla är det dags att komma till listan. Snart. Bara lite, lite mer föreläsning först. I media tenderar chick lit att behandlas som en enda homogen genre, och fastän en typisk chick lit-roman har vissa ofrånkomliga ingredienser (det förtroliga tilltalet, den avväpnande humorn, det lyckliga slutet, fokus på shopping och utekvällar) finns det många olika inriktningar. I USA och England, där chick lit är som störst, talas det redan om sub-genres. Några exempel på genrer inom genren är mommy lit (exempel: I Don't Know How She Does It av Allison Pearson), lad it (böcker med samma tilltal som chick lit fast men män som huvudpersoner. Mike Gayle och Louise Wener är två exempel på lad lit-författare), glamour lit (så glassigt som möjligt), mystery lit (chick lit möter deckare, tänk Janet Evanovich) och - det här måste vara den roligaste benämningen - hen lit, om och för äldre kvinnor. Det är även populärt att kombinera skräck och chick lit - tänk Buffy the Vampire Slayer för vuxna kvinnor.

Är ni fortfarande vakna? Ursäkta föreläsningen, folks, jag har en tendens att bli långrandig. Men. Nu är det dags.

Mina 5 bästa chick lit-romaner

1. Good in Bed av Jennifer Weiner



Egentligen allt av Weiner, men det här är hennes debutroman och ett bra ställe att börja på. Jennifer Weiner har allt jag letar efter i en bra chick lit-författaren: humorn (slagfärdig, sarkastisk, judisk), språket (hon var en av Joyce Carol Oates' favoritelever for crying out loud!), miljöerna (Philadelphia och Connecticut, cityliv och soccer moms på smaragdgröna gräsmattor) och - viktigast av allt - de sympatiska hjältinnorna. Weiners berättarjag är smarta, verbala och roliga, men samtidigt sårbara och synnerligen mänskliga. De drar dessutom alla storlek större - uppfriskande i en size zerofierad värld.

2. Anybody Out There? av Marian Keyes



Det finns en anledning till att Marian Keyes är drottningen av chick lit. Hennes romaner genomsyras av en värme som tilltalar mig enormt, och jag älskar den frejdiga irländska humorn. Jag gillar även hur hon lyckas skriva om svåra ämnen utan att det blir för tungt. I Rachel's Holiday skriver hon (tämligen självbiografiskt, om jag förstått det rätt) om alkoholism och drogberoende, i Watermelon drabbas huvudpersonen av förlossningsdepression efter att ha blivit lämnad av sin man på BB, och i Anybody Out There behandlas ännu tyngre ämnen. (Vill inte spoila er som inte läst!) Keyes är oerhört jämn i sin produktion; det är nästan omöjligt att hitta en dålig roman. Jag är särskilt svag för böckerna om familjen Walsh och håller tummarna för att hennes pågående romanprojekt handlar om Helen, den yngsta systern och den enda som ännu inte förärats en egen roman.

3. The Debutante Divorcée av Plum Sykes



Det här är glamour lit, big-time. Tänk Judith Krantz för 2000-talet fast roligare, smartare och med bättre koll på märken. Shoppingorgier på Fifth Avenue varvas med semestrar i Saint Barth's och jul i Aspen, och alla är utan undantag ekonomiskt oberoende och helt bortkopplade från vardagens måsten. Det är total jävla eskapism, och jag gillar det.

4. Dinner for Two av Mike Gayle



Mike Gayle faller in under lad lit-kategorin, men eftersom upplägget och tilltalet i hans romaner andas chick lit får han vara med ändå. Gayle är som en yngre, hippare och roligare Nick Hornby: rolig, rörande och kompromisslöst musiknördig. Ni minns väl Renée Zellweggers odödliga replik "You had me at hello" i Jerry McGuire? Mike Gayle had me at Acknowledgements när han tillägnade Dinner for Two till den gravt underskattade brittiska musikern David Kitt, "for making such a 10/10 album". När sedan boken visade sig vara jättebra, med karaktärer man identifierade sig med och - oh joy! - gott om musikreferenser var Mike Gayle en given topp 5-kandidat på min lista över författare jag tar till när jag bara vill ha lite kul.

5. Vince and Joy av Lisa Jewell



Försök ignorera det skitfula amerikanska omslaget. Vad är det med amerikanska utgåvor och total brist på smak? Jag har tappat räkningen över antalet bjärt oranga och spygröna omslag med reliefbokstäver jag har hemma i bokhyllan. I så fall är de brittiska utgåvorna så mycket mer classy. Men nu var det inte bokomslag vi skulle diskutera, utan chick lit. Lisa Jewell är en annan av de chick lit-författare jag läser allt av. Hennes böcker saknar Jennifer Weiners säkra stil och Plum Sykes glamazoner, men jag tilltalas av hur mänskliga och verkliga hennes karaktärer känns. I Vince and Joy berättar hon en egentliga ganska banal historia om en ungdomskärlek och vad som hade kunnat vara, men hon gör det bra. Sedan skadar det givetvis inte att hennes romaner är superbrittiska.

Oj, vilket maratoninlägg det här blev! Hoppas ni orkade läsa allt. Det här är lite overkill med tanke på att inlägget redan inhåller en regelbok, en introduktion till subgenrer och en rätt maffig lista, men när jag ändå är igång kan jag passa på att tipsa om andra chick lit-författare som är värda att kolla upp. Alltså...

Bubblare: Sophie Kinsella, Sarah Mlynowski, Jane Green (jag har ett rätt komplicerat hatkärlek-förhållande till henne, för hon ÄR rätt medioker när det gäller allt jag annars ställer så höga krav på, men jag är en sucker för hennes miljöer), Candace Bushnell, Louiser Wener (ja, det ÄR gamla Sleeper-sångerskan!), Alexandra Potter, Jennifer Crusie, Jenny Colgan, Lauren Weisberger, Emma McLoughlin & Nicola Krauss. Bland andra.

Hela det här ämnet har gjort mig sjukt sugen på att sjunka ner i soffan med lite bra chick lit. Synd att jag inte har några olästa hemma. Det är en annan bra sak med chick lit: det är böcker man läser snabbt och intensivt och aldrig lämnar olästa att damma på nattduksbordet. Ett slags litterär motsvarighet till snabbmat. Och let's face it, fastän det finns en tjusning i att äta rätt och GI-esque och känna att kroppen mår bra är det ibland inget som är så gott som ett Whopper Meal med extra pommes frites.

11 kommentarer:

*Malin* sa...

:-) Vilket härligt inlägg! Jag får nog ta och länka till dig från min sida om nu någon skulle missa det här. Om det är ok?

The Girl Least Likely To sa...

Malin: Klart det är okej! :) Tack för inspirationen!

Maria sa...

Oj, det här var seriöst! Men kul! "Vince & Joy" (fast med det svenska omslaget) har jag sett överallt i vårt hus hela sommaren; min syster lånade den av en kompis och läste, och sedan läste pappa den. Jag kom mig dock aldrig för.

Pysseltanten sa...

Jamen se, då är jag inte så lost på chick lit som jag trodde! Jag har ju läst alla (tror jag!) Janet Evanovich - alltså mystery lit! *ger mig själv ett diplom*
;-)

Johanna L sa...

Åh, älskar det här inlägget!
Måste få tipsa om superduperbok, chick lit; Learning to swim av Clare Chambers. Hon är inget känd, dom andra titlarna jag läst av henne sådär bara, men denna. Braaaaa!!

The Girl Least Likely To sa...

Johanna L: Tack för tipset! Har inte Lisa Jewell lobbat för Learning to Swim? (Du ser, författarblurbsyndromet brer ut sig!)

Mim sa...

Riktigt bra inlägg och väldigt inspirerande! Håller med (om de jag känner igen) och har faktiskt också Lisa Jewell på min lista (förutom de uppenbara som Marian Keyes...).

Tack för alla de andra bra tipsen!

Bokgnagaren sa...

Ett väldigt bra inlägg om Chic-lit (jag som trodde först att genren hette Clic-it...eller liknande ;) ). Jösses, du gjorde mig så sugen att läsa en sån bok, att jag inte kunde stå emot frestelsen att hugga in i "Stjärnfabriken" av Naylor och Hare.
Jag har inte läst den innan så jag kan inte säga om den är bra eller ej, men efter ha läst 24 sidor är den väldigt lovande, plus att den prickar av de mesta som du vill att en chic-lit bok ska ha :)

The Girl Least Likely To sa...

Bokgnagaren: visst är den rolig, Stjärnfabriken? Helt klart en bra chick lit-roman och ja, den prickar in alla kriterierna. :)

Ika sa...

Mycket intressant läsning! Tror att jag måste testa Jennifer Weiner någon gång, din beskrivning får hennes böcker att låta lockande. Din inlending är för övrigt jättebra, just den här utredning av hur du vill ha din chick lit. Den får mig att lite bättre förstå min ambivalens till genren. Å ena sidan vill jag ibland ha just det här lättlästa, som man forsar fram i, gärna framställt på ett spänstigt språk och med känsla för humor. Å andra sidan blir jag så ofta irriterad på den chick lite jag försöker läsa. Jane Green kommer jag inte att ta i tång med efter att ha läst Ärligt talat. Marian Keyes har jag läst det mesta av, med blandade känslor. Gillar hennes sätt att skriva, det här lite raljerande, humorn och värmen, ordvändningarna. Gillar att hon jobbar mycket med att koppla ihop olika personer (dels inom samma bok, dels mellan olika böcker). Men: Jag har svårt för hennes kvinnliga huvudpersoner. Varför måste jag så ofta skämmas för dem? Varför beter de sig så onödigt korkat? varför framställer de sig allt för ofta i stil med "jag är kvinna, så jag är lite obegåvad på det här området, fniss, fniss" eller "jag är kvinna, så jag kan inte ta ansvar för mitt shoppande, och är det inte enegntligen en söt liten rättighet att få övertrassera sitt bankkonto once in a while?". Det här passar så bra in på det du skriver i punkt ett - jag vill också kunna gilla hjältinnan, men då får hon inte hålla på och förläjliga sig själv hela tiden!
Sedan håller jag inte riktigt med dig om att Marian Keyes är oerhört jämn. Jag tycker att När Lucy Sullivan skulle gifta sig var ett riktigt bottennapp. Oerhört förutsägbar - efter en tiondel av boken hade man räknat ut hur den skulle sluta, och vilken komplikation som skulle inträffa på väg mot slutet. Sedan var det bara att läsa vidare och konstatera att man fick rätt på alla punkter. Nej, bättre än så brukar Marian Keyes kunna!

Anonym sa...

Solar eneragy is the future for the planet.
[url=http://www.solarcourses.org/]solar energy facts[/url]