tisdag 7 augusti 2007

Myggor, tigrar och kulturmaffior



Såg ni debatten i Gomorron Sverige om Maja Lundgrens roman Myggor och tigrar, som kommer ut idag, tidigare i morse? Eva Beckman, Maria "Bitterfittan" Sveland, Jenny Aschenbrenner och Carl Otto Werkelid, kulturchef på Svenska Dagbladet, var med, och det var en riktigt intressant diskussion som i vanlig ordning började brännas på riktigt ungefär samtidigt som det var dags att avrunda. Jävlar i min lilla låda vad jag går igång på kulturdebatter! Det behövdes inget koffein för att skaka liv i mig i morse. Om jag ska vara brutalt ärlig och outa mig själv som den usla människa jag är ligger det nog till så att det är den enda form av debatt som jag verkligen engagerar mig i.

Kort sammanfattning för er som mot förmodan ännu inte läst något om Maja Lundgren-debatten: Lundgren har gjort en Carina Rydberg, det vill säga skrivit en roman där existerande personer namnges och skildras på ett inte alltför smickrande sätt. Hon rör sig mellan Italiens maffia och Stockholms kultursidor och visar på paralleller mellan dessa två världar. Kritikerna har varit relativt ljumma, men jag bryr mig inte, av två anledningar: Inferno av August Strindberg och Den högsta kasten av Carina Rydberg. Myggor och tigrar har jämförts med båda. Det råkar röra sig om två av mina absoluta favoritromaner. Klart jag måste läsa! Dessutom är jag väldigt svag för skuggvärlden mellan fiktion och verklighet och är - kom igen, det är ni också, erkänn! - jättenyfiken på vilka kulturpersonligheter som namnges och hängs ut i boken. Skvaller är alltid kul, oavsett om det gäller Paris Hilton eller tidningarnas kulturskribenter. Båda sfärerna känns ungefär lika avlägsna för mig, och jag antar att det är där nyckeln finns. Skvaller är kul och ger åtminstone en illusion av harmlöshet så länge det inte drabbar någon i ens närhet. Exakt hur hänsynslös Lundgren är i sin utforskning av "gränslandet mellan litteratur och verklighet" (hämtat från Adlibris) vet jag givetvis inte än. Men jag är en Adlibris-beställning ifrån att kunna uttala mig om saken.

Update: en postleverans ifrån.

3 kommentarer:

caroline sa...

I sådana här stunder känner jag att jag borde börja se på TV... Men iofs, smart, kanske finns på internettet. Skall genast kolla!

The Girl Least Likely To sa...

Det finns det, Caroline! På SVT:s hemsida. Visst kan man bli lite trött på den uppenbara indelningen av gäster: unga, feministiskt aktiva tjejer versus den gubbiga kulturchefen på den stora, mörkblå tidningen och så Eva Beckman som en klok gumma och generations- och könsöverlappare, typ. Men i den här debatten håller jag helt klart på tjejerna och tycker att Lundbergs bok öppnar upp en nödvändig diskussion om hur det egentligen är att jobba som kvinna bland de proppmätta kulturgubbarna. Sedan om boken är något att ha... well, jag är någon dag ifrån att få reda på det.

Har du beställt?

Caroline sa...

jag vacklar fortf mellan att läsa och att inte! dessutom föll min proustbeställning ned intet för andra ggn i år, så jag är sur! och tänker jag skall bara handla på antikvariat from nu...