torsdag 23 augusti 2007

Mitt liv som mrs Stephen Fry



En gång i tiden, när jag var så ordentligt nergosad i anglofilins bleka, chips'n'lager-degiga armar att nog ingen i min omgivning trodde att jag skulle överleva en dag utan att få marmite toast, PG Wodehouse och Vauxhall and I-låtar intravenöst, hette min drömman Stephen Fry. That's right, min drömman var en redan då medelålders, småfet, synnerligen homosexuell brittisk överklassman med panikångest. Det låter märkligt nu, men jag kunde se vårt gemensamma liv framför mig: långa, lata frukostar med Times, äggröra och litervis med te i hans vackra lägenhet vid St James' Park (min bästa London-park) följda av behagliga sysslolösa eftermiddagar då vi skulle sitta i var sin läsfåtölj med var sin tjock roman, jag älskar ju det ordlösa umgänget som kollektivt läsande innebär. Framåt eftermiddagen skulle vi plocka fram en flaska dyr och gammal sherry och diskutera PG Wodehouse, Conan Doyle och CS Lewis, alla dessa döda ärkebrittiska män vi båda beundrar och som lämnat tydliga avtryck i hans kreativa produktion. Vi skulle ha skilda sovrum, givetvis, men varje kväll, när konjaken ("care for a night cap, darling?") var urdrucken och vi hade klätt oss i matchande pyjamaser i egyptisk bomull, skulle han ge mig en snabb men kärleksfull kyss på min svala panna innan vi drog oss tillbaka i var sitt hörn av paradlägenheten. Någonstans strax efter premiären av Wilde föreställde jag mig hur en underskön Jude Law-typ ibland skulle bjudas in på våra överdådiga middagar med fasan (!!) och vintage-vin. Vi skulle båda bli kära i den undersköna Jude Law-typen, och när det visade sig att vår kärlek var obesvarad skulle vårt platoniska men innerliga förhållande växa sig ännu starkare under terapisessioner i det gröna med picknickkorgar, medhavda romaner och kallt, skummande öl i muggar. (Jag älskar också den där scenen i The Night Watch, Caroline!)

Nu för tiden är jag gift med en smärt och synnerligen heterosexuell fd trollhättebo (oh, the best-laid plans of mice and men!) och har slutat drömma om ett liv som Stephen Frys kyska hustru, men jag älskar fortfarande allt han rör vid, från Peter's Friends via Jeeves and Wooster till hans romaner. Ikväll visar SVT den andra och sista delen i serien om Stephen Frys liv som manodepressiv. Missa inte!

Fyra romaner, en självbiografi (Moab Is My Washpot och en essäsamling har det blivit vid sidan av skådespelandet. Alla Frys böcker är läsvärda, men jag är särskilt svag för debutromanen The Liar. Tänk en snuskigare internatskoleversion av PG Wodehouse. I oktober släpps A Peruvian Diary, en humoristisk reseskildring om Frys försök att rädda den glasögonprydde björnen (what?). Under tiden kan man besöka hans underhållande hemsida där man bland annat kan fnissa åt vad en brådmogen, deprimerad men träffsäker Fry sa som sjuttonåring: "“My whole life stretched out gloriously behind me.”

8 kommentarer:

camilla sa...

peter's friends!
såg om den för några veckor sedan

The Girl Least Likely To sa...

Den är såååå bra!

Spectatia sa...

Ja, men vad jag kan se dig framför mig där i ditt liv med Stephen Fry!

The Hippopotamus var rätt rolig, vill jag minnas...

Caroline sa...

Det underbara livet!

F.ö. vet jag nog inte vem Fry är men är nästan tillräckligt intresserad för att ta reda på det, nu!

Annika sa...

Jag förstår så precis vad du menar, älskar Stephen Fry och har sett alla J&W 100 ggr. När jag är på ett visst humör är det det enda som funkar.

Har du sett Frys filmatisering av Waughs Vile Bodies? Den heter något annat... minns inte vad. Den verkar rätt intressant, jag går i köpasfunderingar.

The Girl Least Likely To sa...

Har Fry gjort en filmatisering av Vile Bodies? Fry... och... Evelyn Waugh?! Jag döööör! :D

Annika sa...

http://www.imdb.com/title/tt0325123/

Pi sa...

Ack dessa högtflygande planer... Själv planerade jag att gifta mig rikt och bo på irländska landsbygden med min man och en massa hästar och hundar. Tyvärr gick något snett på vägen. Helt plötsligt vaknade jag upp och insåg att jag hade lyckats gifta mig med en kommunalarbetare med pälsdjursallergi. Bummer!