måndag 6 augusti 2007

Läsrapport från helgen

Både The Undomestic Goddess och Dedication passade mitt lättjefulla soldränkta humör perfekt i helgen, så jag rekommenderar båda till fans av lättsmält och rolig chick lit. It ain't rocket science, men helt klart bra underhållning för de dagar då man inte orkar fördjupa sig i något alltför krävande.

Dedication är Emma McLaughlins och Nicola Kraus' tredje gemensamma roman. Den första, The Nanny Diaries, blev en stor succé och har nu filmats med snygg brunett-Scarlett. Undrar hur Emma McLaughlin och Nicola Kraus bär sig åt när de skriver sina böcker? Rent konkret alltså. Skriver de vartannat kapitel, eller sitter de bredvid varandra och samförfattar? Vem sitter i så fall vid tangentbordet? Vem startar flest upprörda diskussioner som börjar med "nooo, you can't write that! It's totally out of character for her!"? Vem hämtar kaffet? Vem är ordmärkaren? Delade författarskap gör mig alltid lite konfunderad, kanske därför att jag själv är en utpräglad ensamvarg när det kommer till mitt skrivande. Jag har liksom svårt att relatera till hela konceptet. I vissa fall, t ex Stephen King och Peter Straub, är det ganska lätt att se vem som skrivit vilket kapitel, i alla fall om man är förtrogen med båda författarnas typiska stil. Här vet jag inget mer än att två snygga, New York-sleeka brunetter delar författarskapet och hemsida. Kanske kommer den dag då jag kan sitta tillbakalutad i min solstol och förnöjt skrocka "hoho, den där meningen var en riktig McLaughlin-mening!" eller "hon är allt förtjust i adjektiv, den där Kraus", men av någon anledning tvivlar jag på det. Intressant koncept i alla fall, och det verkar inom chick lit-världen bli alltmer vanligt med delat författarskap. Läste nyligen Stjärnfabriken, en småkul liten bagatell i The Devil Wears Prada/The Nanny Diaries-traditionen, och även den är skriven av två kvinnliga författare, Claire Naylor och Mimi Hare. How do they do it? Jag skulle ALDRIG klara av att samskriva en bok. På gymnasiet hade jag och en tysk brevvän ett ganska ambitiöst romanprojekt där vi skrev vartannat kapitel, och där var det pinsamt uppenbart vem som skrivit vilket kapitel. (Jag krämade på med så många lyriska beskrivningar av Radcliffe Camera i motljus som möjligt - vår roman, om man nu kan kalla sida efter sida av ogenerat anglofilrunkande för det, utspelade sig nämligen i Oxford.)

Inga kommentarer: