måndag 20 augusti 2007

Höstpepp

Det är höst i luften, känner ni det? Strunta i hundratals lättklädda cyklister i morgonsolen på Skeppsbron, strunta i ifall solen fortfarande värmer eller ej; det hör inte hit. Blunda och låt höstporren ta över. Visst känner ni det nu, en antydan till krispighet i luften, en mörkare nyans blått än vanligt på himlen? Någonstans i Cape Cod förbereder en välbärgad Massachusetts-familj för hemfärd - möbler i mörkt, rustikt trä täcks av svala lakan. (Confession time: jag var jättenära att köpa en hel serie med möbler jag egentligen inte behövde bara för att Mio var smarta - eller dumma - nog att köpa möbelserien till Vineyard. Cape Cod, Martha's Vineyard, New England-porr, jag klarar inte av att stå emot. Enligt Andres Lokkos gamla Bibelartikel "Den engelske patienten" befinner jag mig i den sista, mest kritiska sjukdomsfasen: förnekelsefasen, där patienten överger Dear Old Blighty och nördar in sig på något specifikt och amerikanskt, gangstarap från Compton, altcountry från Louisianas träskmarker eller, varför inte, New England-porr.) Snart är det Labor Day, vita linnekläder byts ut mot tweed. Bär välbärgade Massachusetts-familjer fortfarande tweed? Jag vet inte, men de gjorde det 1962, och det är väl någonstans där min tideräkning har stannat. Jag bar kappa i morse! En tunn, ljus, utpräglat sensomrig, men likväl: en kappa! Igår beställde jag min höstkappa, den som ska rivalisera med min trygga, invanda Lorelai Gilmore-kappa om att få värma mig i höst. Jag köpte den via postorder, en helt ny företeelse för mig. Ungefär hundra saker kan gå fel vad gäller storlek, nyans, material, passform, men jag känner mig optimistisk idag. Den kommer att sitta som en smäck. Och visst är den fin?



Jag har alltid velat bära något kungsblått - eller är kleinblått den exakta nyansen? Jag är nog inte så duktig på att utskilja nyanser som jag skulle vilja, över huvud taget. Hur som helst: jag tänker att vi ska bli såta vänner, min kungsblå/kleinblå kappa och jag. Vi ska promenera runt sjöar och parker, andas hög, klar luft, sparka i lövhögar. Kanske ligger ett tummat pocketexemplar av The Secret History i ena fickan - jag glömde kolla, men jag hoppas att fickorna är rymliga. Förmodligen följer kungs- eller kleinblå kappan med på bokkollot i oktober, jag tänker kyliga men vänliga vindar, lövprakt på New England-nivå, redan vinterbleka händer i (de förhoppningsvis rymliga) fickorna. Det kommer att vara början på en vacker vänskap. Lorelai Gilmore-kappan, bli inte svartsjuk, mitt hjärta är stort nog att rymma både tweed och ylle, lilarutigt och kungs- eller kleinblått, Connecticut och Dear Old Blighty.

Är "autumnal" det vackraste ordet på engelska?

2 kommentarer:

Ullis sa...

Fiiiin :)

The Girl Least Likely To sa...

Ja, visst är den? Hoppas den är lika fin i verkligheten, och att storleken stämmer. Känns lite nojigt att köpa på postorder.