tisdag 31 juli 2007

Regissören



Såhär i en post-bergmansk tideräkning, när ordinarie sändningar lyfts åt sidan och Börje Ahlstedt är i alla tevesoffor, kommer jag att tänka på en bok jag länge velat läsa men av olika anledningar glömt bort: Regissören av Alexander Ahndoril. Är den något att ha? Jag vet att både Alexander och hans fru nämndes i DN:s ypperliga artikel om den svenska nygotiken förra sommaren/hösten, och det låter ju lovande. Någon som läst mer av dem? Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril känns som ytterligare ett spännande författarpar som verkar leva i kreativ symbios med varandra - jag vill skriva "ett svenskt Paul Auster/Siri Hustvedt", men jag är a) på tok för nerkärad i Paul och Siri för att våga göra den jämförelsen och b) relativt oinsatt i både Ahndorils och Coelho Ahndorils författarskap för att kunna göra det uttalandet. I vilket fall som helst: jag gör en mental anteckning att kolla upp båda.

PS: Idag känner jag mig riktigt pigg. Grönt te smakar faktiskt helt okej, särskilt med lite smak. Grönt te med apelsinsmak är en favorit, liksom grönt te med jasmin. Någon ångande bautamugg med etterstarkt Agent Cooper-kaffe är det ju inte, men det funkar. Tills vidare.

PS igen: Johanna, jag började läsa En liten chock i sängen i går kväll och kunde inte sluta. Och då är jag ändå legendariskt kvällstrött och detoxtrött. Det du! Jag älskade alla popkulturella referenser, Boston-anknytningarna, Murakami, Coupland, Twin Peaks (såklart) och, mest av allt, Jack! S! Davenport!. Vi får prata mer om mina popkulturreferenspoäng (puh, längsta sammansättningen på länge!) under bokkollot.

5 kommentarer:

Sara sa...

Jag har läst "Regissören" och nej, jag skulle inte rekommendera den till andra än fantatiska Bergmanfans. Det är en OK bok, men den känns så oerhört intern; ett slags klubben för Ingmar Bergmans själslivs beundran.

Däremot har jag hört att Ahndorils "Jaromir" ska vara gotisk och härlig.

Johanna L sa...

Jag är inte nödbedd! Diskutera på du! Hihi.
Jack kom långt före Davenport, men sen när jag var i behov av ett efternamn så råkade det väl sammanfalla med visst videotittande, och det ena ledde till det andra.
Det här var ju boken som inte skulle komma ut, så den är extremt fullproppad av favorite things.
Och, såklart, väldigt roligt att du gillade!!

The Girl Least Likely To sa...

Sara: Oooh, tack för tipset! Gotisk och härlig we like.

Johanna L: Jamen, det är ju exakt det jag gillade så mycket med boken! Att du såg till att proppa in så många referenser till saker du gillar som möjligt. Skitkul! Apropå Jack Davenport så hade ju en annan variant varit att göra som manusförfattarna av Gilmore Girls och ta karaktärens förnamn matchat med skådisens efternamn. (Sherilyn Fenn spelar en karaktär som heter Anna Nardini. Jag DOG!) Miles Davenport alltså. Fast nej, Miles är ett så brittiskt, überklassigt namn. Jack är bättre. Men du, varför initialen S?

caroline sa...

Jag började på Ahndorils Thaiboxaren men läste aldrig ut den - tror dock det beror mer på fel-timing än ngt annat ety var den välskriven, skall jag ta itu m ngn ggn i framtiden.

Johanna sa...

"S" för att så vanligt hos amerikaner att i proffessionella sammanhang använda sin mellannamns-initial, för att lättare skilja sig åt eller ngt, I dunno. A very common thing anyway. Och i autenticitetens namn, så blev det ett S här av den anledningen.