söndag 22 juli 2007

Om sensommarens och höstens bokskörd

Många gamla bekanta och The Girl Least Likely To-favoriter släpper nya bokprojekt framöver. Här är ett axplock av boksläppen jag inte tänker missa:

The Gravedigger's Daughter - Joyce Carol Oates



Ingen boksäsong utan närmast maniskt produktiva Joyce Carol Oates. Hennes näst senaste roman, Black Girl White Girl, har inte ens hunnit komma ut i engelsk pocket innan det är dags för ytterligare ett Oates-epos. Hur orkar kvinnan? Jag kan av personlig erfarenhet intyga att man som Oates-fan får göra avkall på sömn, mat och personlig hygien för att hänga med i den strida strömmen av romaner, noveller, essäer, barn- och ungdomsböcker, spänningsromaner, Joyce Carol Oates as, Joyce Carol Oates presents... Om jag ska vara helt ärlig har jag nog slutat ens försöka hänga med. Dels för att jag gillar att vara utsövd, välnärd och dofta gott, men kanske främst för att Oates' väldiga produktion efter 2001 års Blonde - som jag håller som en av 2000-talets bästa romaner - varit relativt ojämn. Mycket hit'n'miss. The Gravedigger's Daughter verkar dock vara en hit i klassiskt americana-episk Oates-anda. Håll utkik efter recension.

PS: Min personliga teori om Oates' vansinniga kreativitet? Jag tror inte hon ätit sedan 1962. Släng dig i väggen, tanten som inte ätit på åtta år!

Svenskt och begåvat: Daniel Sjölin, Marie Hermansson och Maria Ernestam är alla tre högaktuella i augusti med nya romaner. Särskilt nyfiken är jag på Daniel Sjölins Världens sista roman, som även - tyvärr! - ser ut att bli Sjölins sista på ett bra tag. "Jag har aldrig känt mig lyckligare än den dagen jag bar ut mitt skrivbord för att bära in skötbordet", säger Sjölin i augustinumret av Femina, och på ett privatpolitiskt plan jublar jag. Vad fint med en förälder som verkligen tar sig tid för sitt barn! Som läsare och litteraturälskare sörjer jag förlusten av en av det unga litteratur-Sveriges mest intressanta röster. Kom tillbaka om ett par år när bebisen börjar på dagis, Daniel!

Deckare: Den 1 augusti blir det högtidsstund för fans av skotska deckardrottningen Denise Mina, då tredje delen av Paddy Meehan-kvartetten utkommer. Nu har det hunnit bli 1990, och Paddy undersöker mordet på en gammal kollega och älskare, känd för alla som läst The Field of Blood. Missa inte! Viss förvirring råder över titeln: på brittiska Amazon heter den The Last Breath, medan den på Adlibris och Internetbokhandeln går under namnet Slip of the Knife. Det råder dock ingen tvekan om att det handlar om samma bok. Freaky!



Patricia Cornwells senaste Kay Scarpetta-deckare, Book of the Dead, utkommer i oktober. Någon som bryr sig? Egentligen har jag för länge sedan gett upp hoppet om att Cornwell ska producera en deckare i klass med de skitläskiga nagelbitarna hon formligen sprutade ur sig under hela 90-talet. Hennes tre senaste Scarpetta-böcker har känts trötta, oengagerade och mossiga, och det märkliga beslutet att byta berättarperspektiv från första till tredje person har inte hjälpt ett dugg. Jag associerar till Maria Lang, vars deckare blev rejält sämre när hon gjorde sig av med sitt berättarjag. Den förtrolighet som en berättelse skriven i första person ger brukar funka väldigt bra i deckarsammanhang - se bara på Sue Graftons hjältinna Kinsey Millhone, eller varför inte Hercule Poirots trogne vän Hastings eller Doctor Watson i Sherlock Holmes-deckarna. Så nej, jag kan inte påstå att en ny Kay Scarpetta-deckare, den femtonde i ordningen, känns sådär jätteupphetsande. Ändå är det något som gör att jag klamrar mig fast och fortsätter köpa dyra, tunga hardcover-utgåvor. Jag VET ju att hon kan: The Body Farm och From Potter's Field är smart När lammen tystnar-spänning när den är på sitt bästa, mest bloddrypande humör. Kan det vara så att Cornwell, som hamnar på bestsellerlistorna per automatik, nästan i sömnen, tappat stinget? Hur som helst: Book of the Dead släpps den 23 oktober, och jag tänker ge henne en chans till, för gammal vänskaps skull. Igen.

Och just det, Björn Ranelid har tydligen skrivit den viktigaste svenska romanen på över tio år. Intresseklubben antecknar.

8 kommentarer:

caroline sa...

Fniss, var det inte den viktigaste svenska romanen på fyrtio år Ranelid skrivit? Och när tillfrågad vilken som var så viktig för fyrtio år sedan, så hade han ingen aning vilken det hade kunna vara. Hah!

The Girl Least Likely To sa...

Var det fyrtio? Ja, det förvånar mig inte. Den mannen är ett vandrande skämt.

Sofie sa...

Hej! Har varit på semester några dagar och med iver läser jag nu igenom de blogginlägg jag missat :) Har bara hunnit med detta ännu, och jag blir rent lycklig! Hade ingen aning om att Maria Ernestam kommer med ny bok -underbart! Har du förresten sett att hon skrivit en sommarpocket för...Allas veckotidning (!)? Såg den i affären igår och tackar min mor för att hon prenumererar på Allas sedan hundra år tillbaka. Jag älskade Busters öron, och Caipirinha... har lämnat mer spår efter sig än jag trodde när jag läste den, så jag ser fram emot allt Ernestam kommer att producera :) Däremot blir jag nästan själv förvånad över att du nämner en svensk författare jag faktiskt inte ens känner till!!! Daniel Sjölin? Jag anar att jag borde skämmas över detta med tanke på din beskrivning, men jag känner faktiskt inte igen namnet. Ska genast kolla upp (efter att jag läst resterande blogginlägg förstås!). Kramo! /Sofie

The Girl Least Likely To sa...

Sofie: Hej, och välkommen tillbaka från semestern! Jag har missat Allas-grejen, men det låter ju fint. Jag är förresten väldigt svag för tanttidningar typ Allas. :)

Daniel Sjölin har skrivit tre romaner: Oron bror, Personliga pronomen och så nu Världens sista författare. Kolla upp! Han har en väldigt unik stil - I love. Han är nog mer känd som programledare för Babel.

Sofie sa...

Ska definitivt kolla upp hans böcker! Min att-läsa-hög och min att-läsa-lista växer såklart ständigt :) På sistone har jag blivit tvungen att skriva ner titlar för att jag ska minnas att köpa/låna/kolla upp dem. Kan det vara åldern?? Läste en Linn Ullman igårkväll (Nåd) och blev lite besviken. Det var visserligen länge sedan jag läste något av henne, men jag mindes hennes böcker som...bättre. Har du läst henne och vad tycker isf du? Nåja, idag kände jag för lite chic lit, så det fick bli en oprövad - Adele Parks. Får se hur den är. Minns jag fel, eller har du en gång rekommenderat mig att läsa "En nannys dagbok"?

The Girl Least Likely To sa...

Sofie: Det kan stämma. Är lite nyfiken på filmatiseringen med Scarlett Johansson också. Angående Adele Parks har jag läst en bok av henne, Byt liv med mig. Den var precis vad jag behövde just då: kravlös, småkul chick lit.

Har du läst Jennifer Weiner, Alexandra Potter och Plum Sykes btw? Apropå bra chick lit.

Sofie sa...

Byt liv med mig är just den jag började på igår faktiskt, men har inte kommit så långt. Verkar dock lovande. Och har, faktiskt (!) inte läst varken Weiner, Potter el Sykes! Underbart, då vet jag att jag har mer chick lit att se fram emot. Väntar annars ständigt på mer från Keyes, Jewell el Jane Moore. Denise Rudberg är liksom inte samma sak... har du förresten läst Elisabeth Andersson? Jag såg en recension där hon kallades "en svensk Marian Keyes". Det låter ju lovande, men riskerar också bli en stor besvikelse. Men men, kanske inhandlar En nannys dagbok ändå.

Du, en helt annan grej. Nu fyller jag ju på med kommentarer till ett gammalt inlägg. Hur vill du helst att jag gör - skriver kommentaren till "rätt" inlägg, eller alltid till det senaste så att du lätt kan hitta det? Trivialiteter kan vara ack så viktiga ;)

The Girl Least Likely To sa...

Hmm, det är nog bättre om du kommenterar nyare inlägg så att jag inte missar dem - så som jag missade det här. :)