onsdag 18 juli 2007

Jag hjärta Hjalmar Söderberg


Ett av mina finaste semesterminnen från den här sommaren är när vi stannade och åt på en herrgård strax utanför Sundsvall, åt världens godaste lunchbuffé och strosade runt på den angränsande loppmarknaden. Det var regn i luften, jag hade sovränder på kinden och var uppsvälld av Portello och tre (3) påsar Aromagodis*.

* Något ni borde känna till om mig: jag är MYCKET specifik när det gäller mina mat- och godisfavoriter. Jag älskar hallonbåtar, men då måste det vara Aromas hallonbåtar. Inget annat duger. Samma sak med mina andra favoritsorter geléhallon, geléhjärtan, gröna grodor och sega råttor. Försök inte komma med någon Webes- eller Toms-fejk, jag kan smaka mig till en bluff även när jag är dunderförkyld och/eller full.

Hur som helst. Inne i bodarna luktade det gammalt trä och kokkaffe - det där sista är en utsmyckning, för det var nog vanligt bryggkaffe, men kokkaffe passar in i hela den anakronistiska folkhemsmysiga miljön, tycker ni inte? - och jag var egentligen mest inställd på att komplettera min Maria Lang-samling. Det finns en oerhört svåråtkomlig novellsamling från tidigt 1960-tal, Ögonen, som jag letat efter ända sedan jag som trettonåring smög omkring på Noras/Skogas kullerstensgator och letade mordplatser. Än så länge har jag provat online-antikvariat, deckarforum och åtskilliga internetbokhandlar, men jag har på känn att den dag jag hittar Ögonen kommer det att vara på en ödsligt belägen loppmarknad, med regn i luften och många koppar kaffe skvalpande i magen. Nu hittade jag inte Ögonen, men däremot en volym med nästintill allt Hjalmar Söderberg skrivit, inklusive hans debut Förvillelser och en rad lysande noveller - förlåt, historietter. Jag avgudar Hjalmar Söderberg, kan utan att ljuga säga att jag älskat vartenda ord han någonsin skrivit. När jag får barn vill jag döpa dem till Lydia eller Arvid, så långt går min varma, smetiga kärlek till en av Sveriges genom tiderna bästa författare. Den här volymen från 1969 har bara ytterligare befäst min fangirl-kärlek till Hjalle. Gud, Förvillelser! Har ni läst? Ni måste! Den som är det minsta svag för dekadenslitteratur kommer att svimma, för här får ni allt. Kroniskt uttråkad ung flanör? Check. Kopiösa mängder alkohol? Check? Allmänt moraliskt tvivelaktigt leverne? Check. Dåtidens litteraturkritiker med Harald Molander i spetsen fick spel, och Söderberg blev allmänt känd som en osedlig författare. Det är en kategori som även Ola Hansson, August Strindberg och Stella Kleve föll in i under den tiden, så han var i fint sällskap. Lägg därtill vackra Stockholmsskildringar, ett fullkomligt självlysande språk och klarsynta personbeskrivningar, och ni har en riktig liten pärla som alla som är intresserade av vilka underverk det svenska språket kan resultera i borde läsa. Novellerna, som jag på söderberska borde kalla historietterna eftersom det låter så sirligt och underbart, är minst lika bra. "Tuschritningen", en och en halv sida kort, kvalar direkt in i topp 10-listan över de bästa novellerna jag läst. Lyssna bara på inledningsmeningen:

"En aprildag för många år sedan, på den tid på jag ännu undrade över livets mening, gick jag in i en liten cigarrbutik vid en bakgata för att köpa en cigarr."

Åh, det är sådana meningar som gör att jag aldrig någonsin kommer att sluta bokknarka. Och OMG, Söderberg har skrivit en novell som heter "Registratorn"! Helt plötsligt fick jag yrkesstolthet.

Jag har en väldigt liberal och opretentiös syn på litteratur. Är det bra så läser jag det, oavsett om jag hittat boken via DN:s kultursidor eller i Harlequin-ståndet på ICA. Jag flyttar mig obehindrat mellan genrer - jag måste erkänna att jag har en liten, liten fobi mot viss typ av fantasy, men jag bättrar mig på den fronten, mycket tack vare Neil Gaiman - och bland mina favoritförfattare återfinns såväl Margaret Atwood och Kazuo Ishiguro som Stephen King och Marian Keyes. Jag är villig att förlåta det mesta förutom dålig språkbehandling. Ibland, när solen skiner och jag är sugen på rosévin och fluff, kan jag till och med förlåta det. Periodvis blir det nästan uteslutande chick lit och bloddrypande skräck, inte ett Nobelpris så långt ögat kan nå. Men. Det finns vissa författare som får mig att älska Litteraturen, den med stor bokstav. Per Lagerkvist och Selma Lagerlöf är två Författare-författare jag ständigt återkommer till; Hjalmar Söderberg ytterligare en. När man försiktigt, försiktigt, eftersom man fått tag på en originalutgåva från 1909, öppnar boken, andas in doften av åldrat papper och läsupplevelser; när varje ord, varje morfem får en att tappa andan - då lovar jag mig själv att viga resten av livet åt att läsa böcker som betyder något. Sedan blir jag bad- och rosésugen och upptäcker att halvtrashig romance med vampyrundertoner också betyder något.

9 kommentarer:

lise sa...

Hey, vem är du och var kom du ifrån? Jag vill läsa mer! Jag har bara läst Doktor Glas av H.S och kan väl inte säga att jag blev biten direkt, men din text väcker nu min nyfikenhet för denna författare igen. Kikade in på din Skunk-dagbok via länken men orkar inte läsa allt..
I'll be back.

Sara sa...

Åh, vad nice! Äntligen kan man kommentera direkt istället för att skicka despereta mejl, hehe!

The Girl Least Likely To sa...

Lise: Tack! Jag tycker absolut att du ska läsa mer av Hjalmar Söderberg. Läs allt, men börja med Den allvarsamma leken eller Förvillelser.

Sara: Hehe.

lise sa...

Någon speciell anledning till att börja med just dem?

The Girl Least Likely To sa...

Den är bäst. :)

Caroline sa...

1. åh ja, inga alt till lydia el hjalmar finns! sthlmsporr bör def inkorporeras ens ev avkomma!

Spectatia sa...

Hey! Jag hjärta Hjalmar också. :-) Har kvar att läsa Förvillelser, men Hjärtats oro är också sååå bra. Oj, nu skulle jag kunna bli långrandig känner jag, men måste behärska mig just nu pga. tidsbrist.

Har du läst de "omvända" Hjalmar-historierna För Lydia och Gregorius?

The Girl Least Likely To sa...

Spectatia: Du hade hemskt gärna fått bli långrandig! Har inte läst de historierna, men det låter ju jättespännande! Är de svåra att få tag på?

Spectatia sa...

Jag har köpt min (en utgåva från 1949) second hand någonstans. Vet inte om den finns i nytryck. Det är en sorts samling av kortare berättelser och dagboksaktiga anteckningar. Mycket fina och Hjalmarska. :-)