måndag 30 juli 2007

Ingmar Bergman död

Ingmar Bergman är död, och jag sitter med två tankar. Den första av Ronja Rövardotter-art. Ni vet när Skalle-Pär dött och Mattis säger "Han har alltid funnits, och nu finns han inte"? Så känns det nu. Bergman är på så många sätt synonym med svenskt film- och kulturliv och har varit det så otroligt länge. Vad händer nu? Kommer svensk film att omdefinieras, eller kommer Bergman att förbli giganten vars verk alla svenska filmskapare hamnar i skugga bredvid - särskilt internationellt? Och vad är egentligen att föredra? Mitt i alla hyllningstexter kanske det är välkommet och relevant med en ny, post-Bergmansk cinematisk skola? Jag vet inte, men jag vet att jag också vill läsa Laterna Magica. Nu.

Andra tanken: att jag skulle ha brytt mig väsentligt mer om jag hade fått i mig kaffe. (Yep, it's all about me!)

3 kommentarer:

Sara sa...

R.I.P Bergman, den stundtals briljanta, stundtals skrattretande navelskådande patriarkala gigant som har kastat sin skugga över svenskt kulturliv under ett halvt sekel.

Och det åsido: Läste precis klart Hairy Pothead 7. På det hela taget gillade jag den (den kickar igång sen, jag lovar - ge inte upp). En värdig avslutning på en ojämn men stundtals briljant bokserie.

The Girl Least Likely To sa...

Sara: Amen, sister. Är det fel att redan börja tröttna på alla TV-sända hyllningar? Vi stängde av och kollade på Carnivale istället. :)

Kul att höra om Hairy Pothead 7 (hihi)! Jag lovar, jag ska inte ge upp, men jag har ungefär femtio läsprojekt som känns mer relevanta just nu.

Sara sa...

Det låter som ett sunt beslut tycker jag! ;)